År 2016 börjar i Adagio. Frukosten intas framför brasan vid elvatiden. Vinden har stillnat och sliter inte längre i träden. Som i givakt står de utanför fönstret med bara de yttersta, tunnaste grenarna försiktigt vajande i en omärkbar bris. Brasan värmer och tystnaden avbryts endast av ljudet när ett brinnande vedträ delas i mindre bitar och vedträet ovanför faller ner.
Kanske behöver jag en stilla början. Adagio känns skönt nu, vilsamt. Året som nyss lämnade har varit så innehållsrikt, nytt och annorlunda. Spänningen över att vara egenföretagare har varit, och är fortfarande, stor. Det ovissa och det oförutsägbara kommer alltid att finnas där – som en svag oro, en ömmande nerv, egenföretagarens följeslagare. Den uppvägs dock av friheten över att själv få styra över arbetsuppgifter och tid. Många av de idéer, som jag verkligen vill fullfölja, har jag tagit tag i. Även om planerna för år 2015 var större, har jag hunnit med mycket. Tempot ökade gradvis. Accelerando! Vårens Moderato övergick under sommaren och hösten i Allegro, eller möjligtvis i Vivace. Vetenskapliga informationssökningar varvades med mässor, föredrag om celiaki och glutenfri bakning, en paneldiskussion, skribentjobb och intervjuer för tidningar och bloggar. Bitvis har det känts som om jag har haft två heltidsjobb – två med så totalt olika karaktär. Men det har också funnits mycket tid över till annat, som mina otaliga promenader i skogen och vid havet. De har gett mig både ro och kraft på samma gång. Att kunna ta en lång paus mitt under arbetsdagen är en ynnest.
Året som gått har varit intensivt men samtidigt så otroligt roligt. Accelerandot fortsatte, och slutet av året utmärktes av Presto och Prestissimo. När jag till sist tog paus slog viruset till med full kraft efter jul. A tempo. Adagio. Kanske till och med Grave. Ändå hann jag före årets sista dag med en intervju för en tidning. Det blir intressant att se vart det leder.
För det nya året har jag många innehållsrika planer. Kanske är de för många? Drömmen om att få tid över till att skriva mer är också stor. Den lämnar mig aldrig.
Elden i kaminen har falnat. Det glöder bara lite svagt, men värmen fyller fortfarande hela rummet. Murstocken, som är het, kommer att sprida värme länge. År 2016 börjar i Adagio, men kommer när som helst att övergå i ett Accelerando. De intensiva perioderna måste uppvägas av tider med Ritardando – hur rolig den ökande farten än är. Tempot måste styras på ett balanserat sätt.
Det är jag som håller i taktpinnen.
