Socker i degen?

“VARFÖR JÄSER INTE MIN GLUTENFRIA DEG?” Det frågar många. Jag är kemist och svarar ganska ingående på detta i min recept- och kunskapsbok Glutenfritt – gott och enkelt. Här ger jag är en kort sammanfattning:

I vetemjöl finns enzymet amylas, som bryter ner stärkelse till mindre beståndsdelar. Jästen kan inte verka direkt på stärkelsen utan behöver de kortare sockermolekylerna för att kunna jäsa degen. Amylas i vetemjöl är därför en förutsättning för att degen ska kunna jäsa fint – utan tillsatt socker.

Glutenfritt mjöl innehåller ibland inget eller bara lite amylas. För att en sådan deg ska kunna jäsa måste man då själv tillsätta socker i form av strösocker, honung, sirap etc.

I många färdiga mjölmixer finns det ofta redan en liten, väl avvägd mängd socker av något slag. Det kan man se i ingrediensförteckningen. Anledningen till att socker är tillsatt är att producenterna inte vill att folk ska misslyckas med sina brödbak.

I vissa mjölmixer ingår också bakpulver. Bakpulvret hjälper inte degen att jäsa, men bildar gaser i värmen i ugnen, så att bröden höjer sig i ugnen. Bröd med bakpulver kan dock få en bismak, tycker jag.

I en deg under jäsning händer mycket. Jästen och degen tål inte att hanteras hur som helst. Handskas försiktigt med både jästen och degen. Förutom tillsatt socker (som är jästnäring) finns det många fler tips för att få en deg att jäsa bra.

Läs mer om allt detta i min recept- och kunskapsbok Glutenfritt – gott och enkelt. Jag brukar också ta upp detta i vissa av mina föreläsningar.

Margareta Elding-Pontén, 12 augusti 2017
Välkommen att följa min Facebooksida om celiaki och glutenfritt!

Färdigjäst deg. Foto: Hans Björck ur boken “Glutenfritt – gott och enkelt” av Margareta Elding-Pontén.

Medicin med Mosley: “Är glutenallergi en myt?”

Såg ni programmet Är glutenallergi en myt? i programserien Medicin med Mosley i SVT i måndags den 19 juni 2017? Här är länken till programmet. Det är bara början och slutet som handlar om gluten (de första sex minuterna och de sista fyra minuterna – dvs minut 0-6 samt 47-51).

Tyvärr späder nog detta program på både trenden glutenfritt och begreppsförvirringen inom området. Slutsatsen i programmet, efter att ha låtit 52 personer äta glutenfri respektive glutenhaltig pasta, är att glutenfritt är bra för alla. Med sin slogan Trust me, I’m a Doctor låter de mycket övertygande. Jag skulle dock vilja ha svar på några av mina frågor (misstankar) innan jag tar till mig detta. Jag tvivlar nämligen på att de enbart har studerat gluten i sitt försök.

Jag oroas också av slutklämmen i programmet:

”Om du tänker undvika gluten bör du rådfråga läkare – men det positiva är att det är enkelt och billigt att pröva på det hemma.”

Detta uttalande är både tvetydigt och olyckligt. Ja; det är viktigt att rådfråga läkare först. Men nej; det är inte att föredra att testa hemma, eftersom vi vill hitta de som har celiaki. Idag går det inte att ta reda på om en person har celiaki och därmed måste äta strikt glutenfritt hela livet, om personen redan äter glutenfritt. Risken om man testar själv – och om man i själva verket har celiaki utan att veta om det – är att man känner sig fram och inte äter så strikt glutenfritt som en person med celiaki behöver göra.

Det är viktigt att notera att programmet inte handlar om celiaki utan om de besvär som en del personer upplever av glutenhaltiga livsmedel. Tillståndet har fått många olika namn såsom

gluten sensitivity / glutenkänslighet
• non-coeliac gluten sensitivity / icke-celiakirelaterad glutenkänslighet
• non-coeliac wheat protein sensitivity / icke-celiakirelaterad veteproteinkänslighet
• non-coeliac wheat sensitivity / icke-celiakirelaterad vetekänslighet
• wheat sensitivity / vetekänslighet
• gluten intolerance / glutenintolerans (OBS: Läs vidare!)

I programmet valde de genomgående att kalla tillståndet för glutenintolerans, vilket är olyckligt eftersom den termen används på olika sätt i olika länder och lätt förväxlas med celiaki. Här i Sverige har vi länge benämnt celiaki som glutenintolerans, men lyckligtvis börjar vi nu övergå till att konsekvent använda ordet celiaki i stället. Ordet glutenintolerans ska man helt försöka undvika för alla tillstånd – just på grund av att ordet används på så många olika sätt. Jag har skrivit mer om varför här.

Även programmets titel är olycklig. Varför de har valt ordet glutenallergi är obegripligt. I programmets undersökning har de tagit bort personer med celiaki och med veteallergi, så de kan inte mena veteallergi. Vad syftar i så fall glutenallergi på? Den känslighet de studerar i programmet är ingen allergi. Troligtvis är det bara en olycklig titel på den svenska översättningen av det engelska programmet. På engelska är titeln Should I go gluten free?

I studien i programmet ingick 60 personer utan celiaki och utan veteallergi. En del av personerna visste dock att de hade IBS. Deltagarna fick äta glutenfri pasta i två plus två veckor och glutenhaltig pasta i två veckor, utan att de visste när de fick vad. Efter varje tvåveckorsperiod fick deltagarna anteckna hur de mådde med avseende på olika aspekter, som gaser i magen och huvudvärk. Även blodprover togs efter varje period för att undersöka inflammationsmarkörer och antikroppar.

52 personer fullföljde studien. Ingen skillnad kunde ses när det gällde inflammationsmarkörerna eller antikropparna. Däremot noterade deltagarna färre symtom under de veckor som de åt glutenfri pasta. Speciellt gällde skillnaderna upplevt obehag från magen, uppsvälldhet och gaser i magen. För huvudvärk, ledvärk och nedstämdhet fanns det däremot inga signifikanta skillnader.

Mer information om studien och programmet finns här på BBC:s hemsida.

I programmet gjordes slutsatsen att det är fördelaktigt med glutenfri kost för alla på grund av att folk upplever att de mår bättre av det. Främst gällde detta känslan av mindre gaser, uppsvälldhet och obehag från magen. Skillnaden för just dessa parametrar var statistiskt signifikant.

Dessa slutsatser är helt tvärtemot vad till exempel Christine Henriksen berättade om för sin kommande publikation med en studie på 66 personer. Där studerade de påverkan av gluten respektive fruktaner. Fruktaner är en slags kolhydrater som finns i bland annat vete, korn och råg och som tillhör klassen Fodmap, vilket är kolhydrater som vissa personer har svårt för att bryta ner och som då kan ge obehag från magen. I Christine Henriksens vetenskapliga studie såg de att fruktanerna påverkade folk negativt med magproblem, medan de flesta som fick gluten i stället mådde bättre än de som fick placebo. Läs mer om det här.

Av de 52 personerna som fullföljde studien i tv-programmet meddelade 45 att de efter studien skulle övergå till helt glutenfri kost eller dra ner lite på sitt glutenintag. Endast 7 personer skulle återgå till vanlig, glutenhaltig kost.

Det kommer allt fler studier om icke-celiakirelaterad glutenkänslighet. Att de spretar åt olika håll är intressant. Jag är väldigt nyfiken på vad framtiden kommer att avslöja. Beror de upplevda problemen på gluten, på andra proteiner i vete eller på fibrer och kolhydrater i vete? Eller finns det ytterliggare parametrar att ta hänsyn till? Kanske beror problemen på olika saker hos olika personer? Att mäta hur olika personer mår på olika typer av kost är tyvärr mycket svårt.

Efter att ha sett programmet är mina funderingar kring den dubbelblinda studien i tv-programmet främst dessa:

1. De säger att personer med veteallergi kommer att påverkas om de ingår i studien. Därför misstänker jag att de använder glutenhaltig pasta med vete och glutenfri pasta utan vete. (För information reagerar veteallergiker främst på andra proteiner i vete än gluten.) I så fall undersöker de inte bara hur personerna reagerar på gluten. I stället studeras hur de mår på vetehaltig pasta jämfört med glutenfri pasta utan vete. Det finns mig veterligen ingen glutenfri pasta som är gjord på vetestärkelse – speciellt inte i England där studien gjordes. Jag antar därför att den glutenfria pastan är gjord på ris/majs/bovete/etc. I så fall jämför de vete med ris/majs/bovete/etc och studerar både effekterna av vete och effekterna av ris/majs/bovete/etc. Men detta är mitt eget antagande och jag kan ha fel…

2. De säger att personerna kan ha känt skillnad i smak och påverkats av det när de gjorde sina uppskattningar av hur de mådde. Detta gör återigen att jag misstänker att det inte bara är gluten, som skiljer de två pastasorterna åt. Om enbart gluten skiljde dem åt, skulle det inte påverka smaken. Däremot skulle det kunna påverka konsistensen, men det borde man kunna dölja genom att tillverka pastan på rätt sätt.

3. Om de har gjort en vetenskaplig studie som ger dessa resultat, borde det finnas en publikation om den. Temat är livligt diskuterat i den vetenskapliga litteraturen, och om de har bra vetenskapliga data är detta högintressant och borde publiceras. När studien gjordes är oklart. Det ser ut som om programmet är gjort år 2016, men det går inte att utläsa helt klart.

Min slutsats är att de troligtvis har undersökt hur folk mår på glutenfri pasta gjord på ris/bovete/majs/etc jämfört med hur de mår på glutenhaltig pasta gjord på vete. I så fall har de studerat folks reaktioner på vete jämfört med deras reaktioner på ris/bovete/majs/etc. Några av reaktionerna kan vara negativa och några kan vara positiva. Negativa reaktioner av något i vete kan ha jämförts med positiva av något i andra sädesslag. Därmed går det inte att säga att det är gluten, som deltagarna reagerar på. Det finns mycket mer än gluten (ett proteinkomplex) i vete. Bland annat finns det fruktaner (en slags kolhydrat och en Fodmap) i vete. Mycket tyder på att fruktanerna kan ge precis de symtom som deltagarna kände.

Programmets studie kan alltså ha mätt reaktioner av fruktaner och/eller annat i vete – gluten inkluderat. En del av reaktionerna kan mycket väl vara IBS-relaterade. Några försökspersoner visste att de hade IBS. Studien påminner i så fall till viss del om de tidigare studierna på glutenkänslighet, då man inte tog hänsyn till bland annat Fodmaps.

Men jag kan ha fel…

Det skulle vara intressant att veta mer om hur studien gjordes – bland annat om innehållet i de två olika pastasorterna. När programmet sänds på bästa sändningstid i tv och de gör ett väldigt övertygande program med sin slogan Trust me, I’m a Doctor är det viktigt att sprida korrekt information. Deras slutsats att glutenfritt är bra för alla kan få en oerhörd påverkan på svenska folkets matvanor. I kölvattnet av det följer risken att de med celiaki inte hittas – speciellt med slutklämmen i programmet att det är enkelt att pröva på glutenfritt hemma.

Margareta Elding-Pontén, 2017-06-22

Följ gärna min sida om celiaki och glutenfritt på Facebook.

Skärmklipp från Svt för programmet “Är glutenallergi en myt?”

Skärmklipp från Svt om programserien “Medicin med Mosley”

 

Den laktosfria hajpen i Uppdrag granskning

Uppdrag granskning har gjort ett 20 minuter långt program om Den laktosfria hajpen. Det är väl värt att se. Även om programmet handlar om laktosintolerans, tangerar det problemet med att många fortfarande går omkring och har celiaki (glutenintolerans) utan att veta om det.

Om man tycker sig må bättre på laktosfri kost och ger sig själv diagnosen laktosintolerans är det stor risk att man aldrig får reda på varför man mår bättre av laktosfritt. Orsaken kan mycket väl vara en oupptäckt tarmsjukdom. Kanske är orsaken celiaki.

En obehandlad celiaki leder till en sekundär laktosintolerans. Att den är sekundär innebär att den är en slags biverkning av ett annat, grundläggande problem – i det här fallet celiaki. Även om personen i grunden tål laktos, kan den obehandlade celiakin göra personen känslig för laktos: När personen med celiaki äter gluten skadas nämligen tarmslemhinnan och en följd av det blir att mängden laktas (enzymet som bryter ner laktos) minskar. Därmed bryts mindre mängd laktos (mjölksocker) ner och mer laktos kommer till tjocktarmen. I tjocktarmen livnär sig tarmbakterier på laktos, vilket bland annat ger upphov till gaser och bubblig mage. Om personen skulle övergå till glutenfri kost, skulle tarmslemhinnan tillfriskna och mängden laktas i tarmslemhinnan öka till normala halter igen. De flesta personer med celiaki i Sverige tål laktos, när de äter en glutenfri kost.

En sekundär laktosintolerans är alltså en slags biverkning av det underliggande problemet, som till exempel kan vara celiaki. Om man testar själv och ger sig själv eller sitt barn diagnosen laktosintolerans kan det göra att det underliggande problemet aldrig hittas – eller att det hittas onödigt sent. För växande barn är detta extra allvarligt. I programmet nämns det också att det finns belägg för att barn tyvärr får en försenad diagnos av allvarliga tarmsjukdomar på grund av att de får laktosfri kost.

Orsaken till att en person inte tål laktos bör därför utredas.

Margareta Elding-Pontén, 2017-06-18

Välkommen att följa min Facebooksida om celiaki och glutenfritt.


Krönika: Därför ska du testa dig för celiaki

Min krönika om varför man ska testa sig för celiaki är högaktuell och värd att spridas till nära och kära:

Den unga kvinnan framför mig i kön på caféet ber om glutenfritt. Jag kan inte låta bli att fråga om hon har celiaki. ”Ingen aning men jag mår bättre på glutenfri kost”, svarar hon och tar emot sin Sarah Bernhardt-biskvi.

Visst är det spännande! Ordet gluten är idag på allas läppar. Glutenfritt är på god väg mot toppen i listan över populära dieter. Allt oftare berättar personer om hur bra de mår på glutenfri kost. Men anledningen till varför de mår bra kan vara väsentlig att ta reda på. Idag har tyvärr många personer celiaki utan att veta om det. En del av dem provar glutenfri kost och mår naturligtvis bättre av det. Andra tror att de är laktosintoleranta, eftersom de får en lugnare mage av laktosfritt. I båda fallen är risken stor att deras celiaki aldrig hittas.

Men varför är det viktigt att veta om man har celiaki? Räcker det inte att äta så att man mår bra? Kvinnan är intresserad, och över var sin kopp te delar jag ivrigt med mig. Celiaki är en livslång sjukdom, som obehandlad leder till en inflammerad och skadad tunntarm. Det leder till ett försämrat näringsupptag och risk för dålig hälsa och följdsjukdomar. Behandlingen idag är en strikt glutenfri kost – hela livet. Den är väldigt svår att följa, om man inte vet att man har celiaki och är tvingad till det. Många väljer idag att äta mindre gluten utan att för den skull äta helt glutenfritt. Det är dock en helt annan sak att äta strikt glutenfritt och lusläsa alla ingrediensförteckningar, vilket en person med celiaki måste göra. Risken, om man mår bättre av glutenfritt eller laktosfritt, är att man nöjer sig med det utan att få veta ifall man måste hålla en strikt glutenfri kost.

Tyvärr är sjukdomen celiaki omöjlig att diagnostisera hos en person som redan äter glutenfritt. Man kan inte heller pröva sig fram själv. Därför måste diagnosen ställas inom vården – medan man fortfarande äter gluten. Man ska naturligtvis äta det man mår bra av, och om man inte har celiaki kan man ändå välja glutenfritt – utan att då behöva vara strikt och ta bort nyttiga näringsämnen i onödan. Men att ta reda på varför man mår bra av glutenfritt är värdefullt – antingen det beror på celiaki, andra sjukdomar eller en känslighet för kolhydrater.

Ett samtal betyder mycket. Kvinnan och jag pratar länge. Efteråt vet jag att hon kommer att testa sig för celiaki. Förhoppningsvis är det inte för sent.

Text av Margareta Elding-Pontén, 1 juni 2017
Krönikan är skriven för tidningen Glutenfri Matlust nr 2 2017 med utgivning den 1 juni 2017. Se sidan i bild nedan.

Följ mig gärna på Facebook.

Min krönika i tidningen “Glutenfri Matlust”, som kom ut den 1 juni 2017 (nr 2 år 2017).

 

Vad betyder celiaki? Bara en tredjedel svarade rätt på högskoleprovet

Ordet celiaki fanns med i högskoleprovets del om ordförståelse i april i år (se bilden nedan). 65 000 personer skrev provet. Av dem visste en tredjedel att ordet celiaki är synonymt med glutenintolerans. Resterande två tredjedelar trodde däremot att celiaki betyder antingen blodförgiftning, ryggmärgsskada, syrebrist eller halsinfektion. Läs mer om detta här.

Termen glutenintolerans används tyvärr på helt olika sätt i olika länder, vilket även har spridit sig till Sverige. För att undvika begreppsförvirring och för att vara tydlig med vad man menar bör termen glutenintolerans helt undvikas för alla olika tillstånd. Den kroniska, autoimmuna sjukdom, som innebär att kroppen reagerar på gluten genom att bryta ner kroppens egna celler i tarmslemhinnan, bör enbart kallas för celiaki (coeliac disease på engelska och celiac disease på amerikanska). Om bland annat detta står det att läsa i artikeln om Oslodefinitionerna från år 2013.

Även Svenska Celiakiförbundet förespråkar att man använder termen celiaki i stället för glutenintolerans.

Här har jag skrivit en utförlig och förklarande text om varför termen celiaki bör användas i stället för termen glutenintolerans.

Margareta Elding-Pontén, 1 juni 2017

Ur högskoleprovets ordförståelse-del, april 2017.

Alla talar om gluten – Seminarium i Lund

Den 27 april 2017 arrangerade Swedish Nutrition Foundation (SNF) seminariet Alla talar om gluten. Det hölls i Lund och inbjudna talare var dietister, forskare och representanter från Svenska Livsmedelsverket, ICA, Fazer group och Lantmännen. De talade om celiaki, icke-celiaki-relaterad glutenkänslighet (non-coeliac gluten sensitivity, NCGS), veteallergi, IBS, Fodmap, gluten och glutenfria livsmedel. Ämnet är högintressant och deltagarna var många. Här följer min sammanfattning av dagen.


Stine Störsrud, med dr och leg dietist vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, pratade på titeln Glutenfritt – nödvändigt för vissa, men bra för alla?

Hon tog upp att trenden glutenfritt tog fart i Sverige omkring år 2005-2006 och att den över världen kan kopplas till att kändisar berättar att de mår bra av glutenfritt. De flesta som idag äter glutenfritt gör det för att de tror att det är hälsosamt och/eller ger viktminskning – inte för att de har en sjukdom som celiaki. Trenden är stor över hela västvärlden. I Australien äter till exempel hela 40 % glutenfritt och 11 % vetefritt. I USA undvek 33 % gluten år 2012, och på Nya Zeeland äter 5 % av barnen glutenfritt.

Stine pratade om veterelaterade sjukdomar. Förutom celiaki är det olika typer av veteallergi, irritabel tarm (IBS) och icke-celiaki-relaterad glutenkänslighet (NCGS). IBS är vanligast och drabbar 10-15 % av befolkningen över hela världen. Orsaken till IBS-problem är främst fermenterbara kolhydrater – exempelvis fermenterbara oligo-, di- och monosackarider och polyoler (Fodmap). Celiaki drabbar minst 1 %, medan veteallergi är ovanligare och endast drabbar 0,4-1%. Veteallergiker reagerar oftast på andra proteiner än gluten.

NCGS är mycket omdebatterat och har många olika namn. Man vet ännu inte hur vanligt det är, om det finns och vad det i så all beror på. Definitionen är idag ”oönskade reaktioner vid intag av glutenhaltiga livsmedel”. Troligtvis är orsaken någonting i vete, och i stället för glutenkänslighet (NCGS = non-coeliac gluten sensitivity eller GS = gluten sensitivity) pratar man nu allt oftare i stället om vetekänslighet (NCWS = Non-coeliac wheat sensitivity).

Stine pratade mycket om IBS och Fodmap och om hur det kan vara en förklaring till att vissa personer tycker sig må bättre på glutenfri kost – trots att gluten inte behöver vara orsaken till problemen. Fodmap är kolhydrater, som inte bryts ner helt i tunntarmen på grund av enzymbrist. När de når tjocktarmen blir de näring för bakterier, vilket resulterar i gas och ibland ökad mängd vätska i tjocktarmen. Detta kan ge smärta och diarré. En del personer är känsliga för de oligosackarider (är o:et i Fodmap) som finns i vete, korn och råg. Eftersom glutenfritt innehåller mindre av dessa oligosackarider, kan dessa personer må bättre på glutenfri kost, trots att problemen inte beror på gluten eller andra proteiner.

Nackdelar med att äta glutenfri kost är att man riskerar att få i sig för lite fibrer, B-vitamin, D-vitamin, järn, zink och kalcium och för mycket fett, socker och protein. Dock är dagens glutenfria alternativ i regel bättre i Sverige än i många andra länder. Fler nackdelarna är kostnaden, smaken, konsistensen och sociala aspekter. Stine poängterade att en mycket viktig nackdel är att en glutenfri kost försvårar en celiaki-diagnos.

Fördelar med glutenfri kost är att man ofta äter färre kakor och mer frukt och grönsaker.

Stines slutsats är att en glutenfri kost kan bli hälsosam om man äter mer frukt och grönt och om man byter en del vitt mjöl mot annat fiberrikare och näringsrikare mjöl. Annars stödjer inte forskningen åsikterna att glutenfritt är bra för alla. Hon ger också ett slutord till alla med celiaki: ”Gör det inte svårare än nödvändigt!”


Christine Henriksen, forskarassistent vid Oslo universitet, pratade på titeln ”Beyond gluten” – FODMAP.

Hon berättade ingående om Fodmap och IBS – bland annat i vilken typ av mat olika typer av Fodmap finns och vad som händer i tarmen när man äter dem. I vete, korn och råg finns fruktaner, som är en oligosackarid och tillhör Fodmap. Fruktaner finns även i lök, vitlök, sparris etc. Vi har inte enzymer för att spjälka dessa kolhydrater, och vissa personer är känsliga för dem. 70 % av IBS-patienterna blir bättre på låg-Fodmap-kost. Traditionell IBS-diet fungerar dock lika bra.

Christine poängterade att livsmedel med Fodmap är nyttigt, eftersom Fodmap räknas till fibrer och blir mat till de goda tarmbakterierna i tjocktarmen. Fodmap har därmed en probiotisk effekt. De innehåller också många bra näringsämnen, antioxidanter och fytokemikalier. Friska barn och friska vuxna ska inte äta en kost med lågt Fodmap-innehåll! Däremot kan de som inte tål en viss typ av Fodmap undvika just den mat, som de inte tål. Men all annan mat med andra Fodmap ska man fortsätta att äta. Det är viktigt med minsta möjliga restriktioner i Fodmap, för att bakterierna i tjocktarmen ska må bra. Christine poängterade också att man inte har studerat hur en kost med lite Fodmap påverkar vår kropp under lång tid. Låg-Fodmap-diet är inte heller speciellt prövad på barn.

Hon pratade om samspelet mellan magen/tarmen och hjärnan och nämner att hjärnan är känslig för smärta i tarmarna. Hjärnan kan också sända signaler som påverkar magen.

Fodmap är inte orsaken till IBS, utan man tror att IBS beror på en obalans i tarmbakteriefloran. Varför så många som 67 % av IBS-patienterna är kvinnor vet man inte. Kanske spelar hormoner in? Kvinnor i åldern 20–50 år är nämligen överrepresenterade.

Christine berättade om en studie de gjort på 66 personer, som varken hade celiaki eller veteallergi men som ändå upplevde att de var känsliga för gluten. Personerna hade därmed en NCGS-självdiagnos. En dubbelblind provokation gjordes med gluten respektive fruktaner (en oligosackarid och ingår i Fodmap). Resultaten visade att de som fick fruktaner hade mest symtom, sedan kom de som fick placebo, medan de som fick gluten uppvisade minst symtom.

Christine sade att de i studien kanske har studerat IBS i stället för NCGS. Hon sade också att NCGS i vissa fall kan vara en celiaki under utveckling. Att de som fick placebo ändå reagerade kan ha att göra med nocebo-effekten – det vill säga att man förväntar sig att man ska få symtom.

Christine tror att personer med NCGS är en heterogen grupp. I gruppen kan det finnas personer med IBS och personer med ett förstadium till celiaki. Av de 66 personerna i studien skulle 4 personer kunna ha en äkta NCGS.

En fråga från publiken var om kroppen kan vänja sig av med gluten, så att man blir känslig för gluten om man under en tid utesluter gluten. Svaret var att en del personer, som tidigare utan problem har ätit mycket gluten men som sedan av fri vilja har övergått till glutenfri kost under en längre tid, säger att när de sedan återigen äter gluten så reagerar kroppen direkt.


Natalie Scheers, docent vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, pratade på titeln Processning av vete – spelar det någon roll?

Hon berättade om olika typer av processer och hur de kan påverka personer med celiaki respektive veteallergi. Bland annat tog hon upp surdegsjäsning, vanlig jäsning, tillsats av myko-proteaser (ett slags enzym som kan bryta ner gliadin-sekvensen), värme (som vid ugnsbakning) och vissa tillsatser som kan göra att transglutaminas inte kan binda till gluten och därmed inte orsaka den inflammatoriska processen i tarmslemhinnan vid celiaki.

Slutsatsen var att det går att påverka glutenhalten mer eller mindre bra genom olika typer av processer, vilket är spännande inför framtiden.


Ingrid Lindeberg, Statsinspektör på Livsmedelsverket i Uppsala, pratade på titeln Fri från gluten – hur får man märka?

Hon berättade att ”Fri-från”-livsmedel – som till exempel glutenfria livsmedel – sedan den 20 juli 2016 inte längre ingår bland ”Sär-När”-livsmedel utan nu räknas som ”vanliga” livsmedel. Idag är det frivilligt att anmäla Fri-från-livsmedel, men Livsmedelsverket föreslår ett nationellt anmälningskrav, vilket är ute på remiss nu. (Jag vet att Svenska Celiakiförbundet var med och tryckte på för att få till detta förslag.)

Ingrid pratade också om informationsförordningen, som innehåller en bilaga med de 14 allergener, som nu alltid måste anges och framhävas på ingrediensförteckningar. Här finns också information om den frivilliga livsmedelsinformationen och kravet att den inte får vara vilseledande.

För glutenfria produkter är det endast tillåtet att använda märkningen ”glutenfri” eller ”mycket låg glutenhalt”, varav den senare i princip inte används. Ingrid hade bara sett den en enda gång, och då var det en felmärkning… Det finns regler för vilka produkter, som får märkas. ”Glutenfri” får till exempelvis inte användas på äpplen etc, som är av naturen glutenfria. Men det får användas på tex ris och majs.

Ingrid poängterade att till exempel majsmjöl ofta är kontaminerat av gluten.


Christina Karlsson, leg dietist på ICA i Stockholm, pratade på titeln ”Alla talar om gluten” – vad gör branschen?

Hon berättade att ICA initierade branschöverenskommelsen om ”kan innehålla spår av”-märkningen. Den innebär att livsmedelsbranschen har riktlinjer, som alla bör följa när det gäller denna märkning.

Christina berättade också att 8 % av befolkningen i Sverige undviker gluten år 2017 enligt en undersökning via YouGove.


Ulrika Gunnerud, Senior manager researcher på Fazer group i Lund, pratade också på titeln ”Alla talar om gluten” – vad gör branschen?

Hon berättade att brödtrenden har gått ner under ett antal år, men att de nu ser en ökning igen.

Eftersom det är mer gluten i vårvete, måste man till mjöl på höstvetet ibland tillsätta extra gluten för att få tillräckliga bakegenskaper. Ulrika berättade också att det finns ännu mer gluten i vete från Kanada och att vete från Sverige har svårt att konkurrera med det när det gäller bakegenskaper. Det är också en orsak till att det tillsätts extra gluten till mjölet.


Christian Malmberg, Lantmännen, Stockholm, pratade också på titeln ”Alla talar om gluten” – vad gör branschen?

Han berättade att reglerna för glutenfri havre styrs av Codex Allimentarius och att Lantmännen har kontraktsodling för glutenfri havre.

För att få märka havren som glutenfri får det i resultatet finnas högst 4 främmande kärnor (tex vetekärnor) per kilo. På 1 kilo oskalad havre betyder det högst 4 främmande kärnor per 15 000 kärnor.

Lantmännen ger ut tidningen Cerealier – bland annat med sina forskningsresultat.


Summerat av Margareta Elding-Pontén, 2017-05-16

Följ mig på Facebook.

 

 

Glutenfri kost och risken för hjärt-kärlsjukdomar

Idag publicerades en artikel i British Medical Journal om kopplingen mellan gluten i kosten och risken för hjärt-kärlsjukdomar. Studien gjordes på personer utan celiaki. Slutsatsen från artikeln lyder så här:

“Long term dietary intake of gluten was not associated with risk of coronary heart disease. However, the avoidance of gluten may result in reduced consumption of beneficial whole grains, which may affect cardiovascular risk. The promotion of gluten-free diets among people without celiac disease should not be encouraged.”

De såg alltså ingen ökad risk med att äta gluten när det gäller kranskärlssjukdomar. Däremot är risken med en glutenfri kost att man får i sig för lite fibrer. Detta kopplar forskarna till en något ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Därför är deras slutsats att en glutenfri kost bör undvikas av personer, som inte har celiaki.

Läs också vad Svt nyheter skriver om detta idag.

Läkare och dietister föreläser om celiaki och glutenfritt

På Svenska Celiakiförbundets hemsida hittar du många informativa föredrag om celiaki och glutenfritt. Föredragen hålls av dietister och läkare med specialkunskaper inom just detta område.

Här hittar du föredragen och information om dem.

Direkt till videolänkarna på Svenska Celiakiförbundets hemsida

Direkt till Svenska Celiakiförbundets Tube-kanal

Kan virus trigga igång celiaki?

Den 7 april i förra veckan publicerades en artikel i tidskriften Science om att en viss typ av reovirus ser ut att kunna trigga igång celiaki hos individer med de genetiska anlag som krävs. Detta är mycket intressant och fick också stor uppmärksamhet i nyhetsrapporteringen. Resultaten kan ge värdefulla ledtrådar till den framtida forskningen om varför bara vissa personer utvecklar celiaki. De kan också leda till att man på sikt kan förhindra celiaki genom vaccination. Man ska dock vara medveten om att en del av forskningsstudierna gjordes på möss och att det egentligen krävs studier på människor för att verifiera slutsatserna, vilket också författarna har noterat i artikeln.

Läs mer om studien nedan, efter min summering av bakgrunden.

Bakgrund
För att utveckla celiaki krävs tre faktorer. Se också min bild nedan.

  1. Dels måste man ha gentypen HLA-DQ2 och/eller HLA-DQ8. Det har cirka 50 % av Sveriges befolkning. Man räknar dock med att bara 1-3 % av befolkningen idag har celiaki. Det är alltså bara en mycket liten del av dem med den genetiska förutsättningen för celiaki som verkligen får sjukdomen. Att man har någon av gentyperna betyder alltså inte att man verkligen utvecklar celiaki, utan det krävs någonting mer för att trigga igång sjukdomen.
  2. För att celiaki ska kunna utvecklas krävs också att man får i sig gluten. Ingen föds med celiaki, utan celiaki är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret hos personer med de genetiska anlagen vid något tillfälle lär sig att reagera fel vid intag av gluten. Denna felinlärning gör att immunförsvaret, vid intag av gluten, angriper och förstör kroppens egna celler i tunntarmens slemhinna. När immunförsvaret väl har lärt sig detta felaktiga sätt att reagera, kommer det alltid att minnas det. Celiaki kan därför inte växa bort, utan är en livslång sjukdom.
  3. Eftersom 50 % av befolkningen har de genetiska anlagen för celiaki och eftersom i princip alla får i sig gluten, måste det krävas minst en tredje faktor för att trigga igång sjukdomen – det vill säga att lära immunförsvaret att reagera på detta felaktiga sätt. Det finns många teorier och vad som kan vara denna faktor. Kanske kan flera olika faktorer, oberoende av varandra, agera som trigger? Kanske kan flera olika faktorer samverka och tillsammans agera som trigger? Detta är ett hett forskningsområde. Om man kan hitta vad som utlöser celiaki, kan man ha en chans att förhindra sjukdomen i framtiden. Länge har det spekulerats i om virusinfektioner under det första året i ett barns liv – vid den tid då immunförsvaret byggs upp – kan vara en orsak till att celiaki utvecklas. Det är just detta som artikeln i Science handlar om.

Bild från en av mina föreläsningar. Det krävs minst tre olika faktorer för att utveckla celiaki: 1) en viss typ av arvsmassa, 2) en kost med gluten och 3) en yttre påverkan, som eventuellt kan vara en kombination av flera olika faktorer. Copyright Margareta Elding-Pontén

 

Forskningsstudien
En internationell forskargrupp tror att de har identifierat ett virus, som kan utlösa celiaki. Viruset är ett speciellt sorts reovirus, som normalt inte ger några symtom. Trots att det är till synes harmlöst, verkar det ändå som om det i mag-tarmkanalen kan påverka immunförsvaret till att överreagera på gluten på ett sätt som kan leda till celiaki.

Forskarna tittade på två olika typer av reovirus, men det visade sig att bara det ena hade förmågan att påverka immunförsvaret på detta sätt. Reoviruset gjorde immunförsvaret så förvirrat att immunförsvaret inte visste om det skulle attackera reoviruset eller gluten. Viruset hade alltså förmågan att ändra på hur immunförsvaret ser på gluten. Troligtvis kan reoviruset ge en permanent förändring i immunsystemet – som ett slags minne hos immunförsvaret. Denna förändring kan senare utlösa en autoimmun reaktion mot gluten.

När forskarna tittade på 160 personer med celiaki och 73 personer utan celiaki, såg de att personerna med celiaki hade högre halter av antikroppar mot reovirus jämfört med personerna utan celiaki. De hade också högre halter av IRF1 (Interferon regulatory factor 1) – ett protein, som är involverat då immunförsvaret börjar reagera mot gluten.

Det har under lång tid spekulerats i om virusinfektioner under de tidiga barnaåren kan vara en orsak till att celiaki utvecklas. Under det första året byggs stora delar av immunförsvaret upp och kan vara extra känsligt och mottagligt för att lära sig fel. Barn utan ett färdigutvecklat immunförsvar är också extra mottagliga för virusinfektioner. Rotavirus har varit i blickfånget som ett misstänkt virus, men i den aktuella studien kunde man inte påvisa att rotavirus påverkade immunförsvaret som reoviruset gjorde.

Barn introduceras ofta till mat, inklusive gluten, vid 4-6 månaders ålder, då deras immunsystem inte är färdigutvecklat och då de är mer känsliga och mottagliga för virusinfektioner. Om ett barn har den genetiska förutsättningen för att utveckla celiaki, kan kombinationen av en reovirusinfektion och introduktionen av gluten i maten ge de perfekta förutsättningarna för att utveckla celiaki, tror forskarna.

Försök gjordes på möss med gentypen HLA-DQ8 – det vill säga möss med en genetisk förutsättning för att utveckla celiaki. Mössen infekterades med olika virus och matades sedan med små mängder gliadin – den delen av gluten, som innehåller den skadliga peptidsekvensen för personer med celiaki. Mössen, som fick det speciella reoviruset, producerade upp till tre gånger så mycket antikroppar mot gliadin jämfört med de möss som inte fick viruset. Det aktuella reoviruset kunde alltså få immunförsvaret att börja reagera på gluten.

Forskargruppen tror att en infektion av det aktuella reoviruset kan trigga igång celiaki hos vissa personer – det vill säga hos en del av dem som har den genetiska förutsättningen för att få celiaki. Deras hypotes är att även andra virus kan agera på liknande sätt och trigga igång celiaki. I så fall är det intressant är identifiera gemensamma nämnare mellan dessa olika virus. Om man gör det skulle man kunna ta fram ett vaccin, som agerar mot dessa typer av virus. Vaccinet skulle då kunna skydda personer från att utveckla celiaki – och kanske även från att utveckla andra autoimmuna sjukdomar.

De tror också att den största risken sannolikt är om ett barn utan färdigutvecklat immunförsvar infekteras med reoviruset samtidigt som gluten introduceras i barnets kost. Just detta planerar forskarna att undersöka i kommande studier.

Forskarna poängterar dock att en reovirus-infektion inte ensam kan leda till celiaki. Infektionen är det första steget på vägen, innan fler faktorer tar vid. Men de tror att personer, som har blivit infekterade av denna typ av reovirus, kan ha större risk för att senare utveckla celiaki. De tror också att vissa mikroorganismer, som bakterier, i mag-tarmkanalen kan påverka immunförsvaret på samma sätt som det aktuella reoviruset. Likaså tror de att kombinationen av olika faktorer kan leda till att det hos immunförsvaret skapas ett slags minne, som är tillräckligt stort för senare att kunna utlösa celiaki.

Resultaten från studien är intressanta. De ger också hopp om att på sikt kunna utveckla vaccin för att förhindra att celiaki bryter ut.

Läs mer

Terminologi
Celiaki kallas ibland för glutenintolerans. Läs mer här om varför termen celiaki bör användas och termen glutenintolerans helt bör undvikas.

Margareta Elding-Pontén, 12 april 2017

Följ mig gärna på Facebook.