Medicin med Mosley: “Är glutenallergi en myt?”

Såg ni programmet Är glutenallergi en myt? i programserien Medicin med Mosley i SVT i måndags den 19 juni 2017? Här är länken till programmet. Det är bara början och slutet som handlar om gluten (de första sex minuterna och de sista fyra minuterna – dvs minut 0-6 samt 47-51).

Tyvärr späder nog detta program på både trenden glutenfritt och begreppsförvirringen inom området. Slutsatsen i programmet, efter att ha låtit 52 personer äta glutenfri respektive glutenhaltig pasta, är att glutenfritt är bra för alla. Med sin slogan Trust me, I’m a Doctor låter de mycket övertygande. Jag skulle dock vilja ha svar på några av mina frågor (misstankar) innan jag tar till mig detta. Jag tvivlar nämligen på att de enbart har studerat gluten i sitt försök.

Jag oroas också av slutklämmen i programmet:

”Om du tänker undvika gluten bör du rådfråga läkare – men det positiva är att det är enkelt och billigt att pröva på det hemma.”

Detta uttalande är både tvetydigt och olyckligt. Ja; det är viktigt att rådfråga läkare först. Men nej; det är inte att föredra att testa hemma, eftersom vi vill hitta de som har celiaki. Idag går det inte att ta reda på om en person har celiaki och därmed måste äta strikt glutenfritt hela livet, om personen redan äter glutenfritt. Risken om man testar själv – och om man i själva verket har celiaki utan att veta om det – är att man känner sig fram och inte äter så strikt glutenfritt som en person med celiaki behöver göra.

Det är viktigt att notera att programmet inte handlar om celiaki utan om de besvär som en del personer upplever av glutenhaltiga livsmedel. Tillståndet har fått många olika namn såsom

gluten sensitivity / glutenkänslighet
• non-coeliac gluten sensitivity / icke-celiakirelaterad glutenkänslighet
• non-coeliac wheat protein sensitivity / icke-celiakirelaterad veteproteinkänslighet
• non-coeliac wheat sensitivity / icke-celiakirelaterad vetekänslighet
• wheat sensitivity / vetekänslighet
• gluten intolerance / glutenintolerans (OBS: Läs vidare!)

I programmet valde de genomgående att kalla tillståndet för glutenintolerans, vilket är olyckligt eftersom den termen används på olika sätt i olika länder och lätt förväxlas med celiaki. Här i Sverige har vi länge benämnt celiaki som glutenintolerans, men lyckligtvis börjar vi nu övergå till att konsekvent använda ordet celiaki i stället. Ordet glutenintolerans ska man helt försöka undvika för alla tillstånd – just på grund av att ordet används på så många olika sätt. Jag har skrivit mer om varför här.

Även programmets titel är olycklig. Varför de har valt ordet glutenallergi är obegripligt. I programmets undersökning har de tagit bort personer med celiaki och med veteallergi, så de kan inte mena veteallergi. Vad syftar i så fall glutenallergi på? Den känslighet de studerar i programmet är ingen allergi. Troligtvis är det bara en olycklig titel på den svenska översättningen av det engelska programmet. På engelska är titeln Should I go gluten free?

I studien i programmet ingick 60 personer utan celiaki och utan veteallergi. En del av personerna visste dock att de hade IBS. Deltagarna fick äta glutenfri pasta i två plus två veckor och glutenhaltig pasta i två veckor, utan att de visste när de fick vad. Efter varje tvåveckorsperiod fick deltagarna anteckna hur de mådde med avseende på olika aspekter, som gaser i magen och huvudvärk. Även blodprover togs efter varje period för att undersöka inflammationsmarkörer och antikroppar.

52 personer fullföljde studien. Ingen skillnad kunde ses när det gällde inflammationsmarkörerna eller antikropparna. Däremot noterade deltagarna färre symtom under de veckor som de åt glutenfri pasta. Speciellt gällde skillnaderna upplevt obehag från magen, uppsvälldhet och gaser i magen. För huvudvärk, ledvärk och nedstämdhet fanns det däremot inga signifikanta skillnader.

Mer information om studien och programmet finns här på BBC:s hemsida.

I programmet gjordes slutsatsen att det är fördelaktigt med glutenfri kost för alla på grund av att folk upplever att de mår bättre av det. Främst gällde detta känslan av mindre gaser, uppsvälldhet och obehag från magen. Skillnaden för just dessa parametrar var statistiskt signifikant.

Dessa slutsatser är helt tvärtemot vad till exempel Christine Henriksen berättade om för sin kommande publikation med en studie på 66 personer. Där studerade de påverkan av gluten respektive fruktaner. Fruktaner är en slags kolhydrater som finns i bland annat vete, korn och råg och som tillhör klassen Fodmap, vilket är kolhydrater som vissa personer har svårt för att bryta ner och som då kan ge obehag från magen. I Christine Henriksens vetenskapliga studie såg de att fruktanerna påverkade folk negativt med magproblem, medan de flesta som fick gluten i stället mådde bättre än de som fick placebo. Läs mer om det här.

Av de 52 personerna som fullföljde studien i tv-programmet meddelade 45 att de efter studien skulle övergå till helt glutenfri kost eller dra ner lite på sitt glutenintag. Endast 7 personer skulle återgå till vanlig, glutenhaltig kost.

Det kommer allt fler studier om icke-celiakirelaterad glutenkänslighet. Att de spretar åt olika håll är intressant. Jag är väldigt nyfiken på vad framtiden kommer att avslöja. Beror de upplevda problemen på gluten, på andra proteiner i vete eller på fibrer och kolhydrater i vete? Eller finns det ytterliggare parametrar att ta hänsyn till? Kanske beror problemen på olika saker hos olika personer? Att mäta hur olika personer mår på olika typer av kost är tyvärr mycket svårt.

Efter att ha sett programmet är mina funderingar kring den dubbelblinda studien i tv-programmet främst dessa:

1. De säger att personer med veteallergi kommer att påverkas om de ingår i studien. Därför misstänker jag att de använder glutenhaltig pasta med vete och glutenfri pasta utan vete. (För information reagerar veteallergiker främst på andra proteiner i vete än gluten.) I så fall undersöker de inte bara hur personerna reagerar på gluten. I stället studeras hur de mår på vetehaltig pasta jämfört med glutenfri pasta utan vete. Det finns mig veterligen ingen glutenfri pasta som är gjord på vetestärkelse – speciellt inte i England där studien gjordes. Jag antar därför att den glutenfria pastan är gjord på ris/majs/bovete/etc. I så fall jämför de vete med ris/majs/bovete/etc och studerar både effekterna av vete och effekterna av ris/majs/bovete/etc. Men detta är mitt eget antagande och jag kan ha fel…

2. De säger att personerna kan ha känt skillnad i smak och påverkats av det när de gjorde sina uppskattningar av hur de mådde. Detta gör återigen att jag misstänker att det inte bara är gluten, som skiljer de två pastasorterna åt. Om enbart gluten skiljde dem åt, skulle det inte påverka smaken. Däremot skulle det kunna påverka konsistensen, men det borde man kunna dölja genom att tillverka pastan på rätt sätt.

3. Om de har gjort en vetenskaplig studie som ger dessa resultat, borde det finnas en publikation om den. Temat är livligt diskuterat i den vetenskapliga litteraturen, och om de har bra vetenskapliga data är detta högintressant och borde publiceras. När studien gjordes är oklart. Det ser ut som om programmet är gjort år 2016, men det går inte att utläsa helt klart.

Min slutsats är att de troligtvis har undersökt hur folk mår på glutenfri pasta gjord på ris/bovete/majs/etc jämfört med hur de mår på glutenhaltig pasta gjord på vete. I så fall har de studerat folks reaktioner på vete jämfört med deras reaktioner på ris/bovete/majs/etc. Några av reaktionerna kan vara negativa och några kan vara positiva. Negativa reaktioner av något i vete kan ha jämförts med positiva av något i andra sädesslag. Därmed går det inte att säga att det är gluten, som deltagarna reagerar på. Det finns mycket mer än gluten (ett proteinkomplex) i vete. Bland annat finns det fruktaner (en slags kolhydrat och en Fodmap) i vete. Mycket tyder på att fruktanerna kan ge precis de symtom som deltagarna kände.

Programmets studie kan alltså ha mätt reaktioner av fruktaner och/eller annat i vete – gluten inkluderat. En del av reaktionerna kan mycket väl vara IBS-relaterade. Några försökspersoner visste att de hade IBS. Studien påminner i så fall till viss del om de tidigare studierna på glutenkänslighet, då man inte tog hänsyn till bland annat Fodmaps.

Men jag kan ha fel…

Det skulle vara intressant att veta mer om hur studien gjordes – bland annat om innehållet i de två olika pastasorterna. När programmet sänds på bästa sändningstid i tv och de gör ett väldigt övertygande program med sin slogan Trust me, I’m a Doctor är det viktigt att sprida korrekt information. Deras slutsats att glutenfritt är bra för alla kan få en oerhörd påverkan på svenska folkets matvanor. I kölvattnet av det följer risken att de med celiaki inte hittas – speciellt med slutklämmen i programmet att det är enkelt att pröva på glutenfritt hemma.

Margareta Elding-Pontén, 2017-06-22

Följ gärna min sida om celiaki och glutenfritt på Facebook.

Skärmklipp från Svt för programmet “Är glutenallergi en myt?”

Skärmklipp från Svt om programserien “Medicin med Mosley”

 

Krönika: Därför ska du testa dig för celiaki

Min krönika om varför man ska testa sig för celiaki är högaktuell och värd att spridas till nära och kära:

Den unga kvinnan framför mig i kön på caféet ber om glutenfritt. Jag kan inte låta bli att fråga om hon har celiaki. ”Ingen aning men jag mår bättre på glutenfri kost”, svarar hon och tar emot sin Sarah Bernhardt-biskvi.

Visst är det spännande! Ordet gluten är idag på allas läppar. Glutenfritt är på god väg mot toppen i listan över populära dieter. Allt oftare berättar personer om hur bra de mår på glutenfri kost. Men anledningen till varför de mår bra kan vara väsentlig att ta reda på. Idag har tyvärr många personer celiaki utan att veta om det. En del av dem provar glutenfri kost och mår naturligtvis bättre av det. Andra tror att de är laktosintoleranta, eftersom de får en lugnare mage av laktosfritt. I båda fallen är risken stor att deras celiaki aldrig hittas.

Men varför är det viktigt att veta om man har celiaki? Räcker det inte att äta så att man mår bra? Kvinnan är intresserad, och över var sin kopp te delar jag ivrigt med mig. Celiaki är en livslång sjukdom, som obehandlad leder till en inflammerad och skadad tunntarm. Det leder till ett försämrat näringsupptag och risk för dålig hälsa och följdsjukdomar. Behandlingen idag är en strikt glutenfri kost – hela livet. Den är väldigt svår att följa, om man inte vet att man har celiaki och är tvingad till det. Många väljer idag att äta mindre gluten utan att för den skull äta helt glutenfritt. Det är dock en helt annan sak att äta strikt glutenfritt och lusläsa alla ingrediensförteckningar, vilket en person med celiaki måste göra. Risken, om man mår bättre av glutenfritt eller laktosfritt, är att man nöjer sig med det utan att få veta ifall man måste hålla en strikt glutenfri kost.

Tyvärr är sjukdomen celiaki omöjlig att diagnostisera hos en person som redan äter glutenfritt. Man kan inte heller pröva sig fram själv. Därför måste diagnosen ställas inom vården – medan man fortfarande äter gluten. Man ska naturligtvis äta det man mår bra av, och om man inte har celiaki kan man ändå välja glutenfritt – utan att då behöva vara strikt och ta bort nyttiga näringsämnen i onödan. Men att ta reda på varför man mår bra av glutenfritt är värdefullt – antingen det beror på celiaki, andra sjukdomar eller en känslighet för kolhydrater.

Ett samtal betyder mycket. Kvinnan och jag pratar länge. Efteråt vet jag att hon kommer att testa sig för celiaki. Förhoppningsvis är det inte för sent.

Text av Margareta Elding-Pontén, 1 juni 2017
Krönikan är skriven för tidningen Glutenfri Matlust nr 2 2017 med utgivning den 1 juni 2017. Se sidan i bild nedan.

Följ mig gärna på Facebook.

Min krönika i tidningen “Glutenfri Matlust”, som kom ut den 1 juni 2017 (nr 2 år 2017).

 

Krönika: Med celiaki i hälsotrendens spår

För två år sedan publicerade jag denna krönika både i lokaltidningen “På Plats i Väster”  och i “GF Glutenfri Matglädje”. Den handlar om att leva med celiaki i hälsotrendens spår och är lika aktuell idag som när jag skrev den för två år sedan:

För elva år sedan rasade min värld. Celiaki. Du tål inte gluten. Det var innan glutenfritt blivit en hälsotrend, och sjukdomen var relativt okänd. För mig var ordet gluten bekant men där slutade kunskapen. När innebörden av vad jag måste avstå från klarnade, föll världen i bitar. Där, bland spillrorna på marken, sopade jag bort allt gott bröd som jag bakat genom åren.

Men jag reste mig, beslutsam. Antog beskedet som en positiv utmaning. Läste på. Diskuterade med en dietist. Informerade släkt och vänner. Började baka med nytt mjöl. Gott! Insåg att vardagen hemma är lätt att klara av. Och jag mådde bra.

Så kom trenden. Från USA i väster och via England svepte den in över landet. Först som en försiktig, knappt märkbar bris. Sedan allt mer lik en kuling för att ta Sverige med storm. “Glutenfritt är hälsosamt.” “Man blir smal.” “Man lever längre.” “Man tänker bättre.” Sägs det. Tror folk. Och plötsligt verkar alla äta glutenfritt.

Med efterfrågan kom utbudet. Butikernas hyllor fylls nu av nya varor. Pasta, bröd och kakor. Mjöl av alla möjliga sorter. Restaurangerna hänger på med glutenfria alternativ – ibland med hembakat bröd. Glädjen för oss med celiaki är stor.

Men trenden har en baksida. Många är beredda att betala mer för att leva trendigt. Jag, som äter glutenfritt som medicinsk behandling, undrar vem som bakar matbröd på ett mjöl för 200 kr/kg. Missförstånd och förväxling av begrepp är också vanligt. Råd delas frikostigt på sociala medier och sprids oerhört snabbt. Det är svårt att sovra bland rätt och fel information. Vi med celiaki blir osäkra. En del litar mer på sociala medier än på expertis inom vården. Flera olika varianter och tolkningar av vad som är glutenfritt gör det komplicerat att äta rätt. Många undviker tyvärr goda, bra och nyttiga produkter – av rädsla och helt i onödan.

Nu ökar dock kunskapen, sedan läkare, dietister och organisationer har börjat bemöta trenden med sitt kunnande.

För elva år sedan började mitt nya liv. De raserade spillrorna är uppbyggda – i en annan form och från grunden. Det blev bra. På elva år har det hänt mycket. Forskningen går framåt. Fler med celiaki får diagnosen och blir därmed hjälpta. Produktutbudet är så mycket större och det är inte längre konstigt att äta glutenfritt. Trots baksidan, drar jag tacksamt fördel av hälsotrenden.

Margareta Elding-Pontén, maj 2015

Följ mig på Facebook.

Krönika: Våra hemlighetsfulla vänner

Länge levde de ett hemlighetsfullt liv i skymundan. Nu har de hamnat i rampljuset. Dagens forskning riktar strålkastarna mot våra följeslagare mag-tarmbakterierna. Pyttesmå men enormt många påverkar de hur vi mår. En rik och balanserad tarmflora är viktig för oss.

Många studier tyder på att en störd mag-tarmflora kan kopplas till olika sjukdomar. Hos barn med celiaki har man observerat en annorlunda tarmflora än hos friska barn. Nu undersöker man om detta är ett resultat av sjukdomen eller om det tvärtom är sjukdomen, som är ett resultat av den rubbade tarmfloran. Möjligen leder det till att man i framtiden kan förebygga celiaki – kanske med en kost som innehåller goda bakterier?

Forskningen är komplex, eftersom alla har sin egen, unika tarmflora, som påverkas av vad vi stoppar i oss. Till stor del livnär sig tarmbakterierna på fibrer. En kost rik på flera slags fibrer gynnar många olika typer av bakterier på olika ställen i mag-tarmkanalen. En varierad kost kan därmed leda till en rik tarmflora och en god hälsa.

Men att störa den naturliga tarmfloran kan gå snabbt. En antibiotikakur dödar inte bara de bakterier, som gör oss sjuka, utan också många goda tarmbakterier. Det kan ta ett år innan den rubbade tarmfloran är i balans igen. Vissa forskare tror att användningen av antibiotika är förklaringen till att diabetes typ-1 ökar hos barn. En del tarmbakterier hjälper till vid uppbyggandet av immunförsvaret. Om de slås ut av antibiotika skulle immunsystemet felaktigt kunna lära sig att angripa kroppens egna insulinproducerande celler. Kanske gäller samma sak för celiaki, där cellerna i tunntarmens slemhinna angrips?

Andra forskare tror att om en del av tarmfloran slås ut, kan tarmen bli mer genomsläpplig, så kallad ”läckande tarm”, vilket gör att bakterier enklare kan ta sig in i kroppen och aktivera immunförsvaret. En rubbad tarmflora skulle på så vis kunna ge upphov till inflammatoriska sjukdomar.

Allt tyder på att vi mår bra av en rik tarmflora i balans. Vi bör vårda den ömt genom en varierad och fiberrik kost utan onödig antibiotika. Hur dagens fokus på kost och dieter påverkar våra mag-tarmbakterier är spännande. Att i onödan ta bort deras favoritmat påverkar dem naturligtvis. Vad leder det till? Kommer det i framtiden att kopplas till sjukdomar? Våra hemlighetsfulla vänner har ännu många gåtor kvar att avslöja.

Margareta Elding-Pontén

Krönikan är egentligen skriven för Glutenfri Matlust Nr 1, 2017, som kommer ut i dagarna. Dock publicerades fel text i tidningen och med en olycklig titel. Texten i tidningen härstammar från denna text på min hemsida med länkar till några artiklar.


Glutenfria fastlagsbullar/semlor

Semlor, fastlagsbullar, hetvägg… Hemma sade vi alltid fastlagsbullar, och de serverades aldrig förrän på fastlagssöndagen, 7 veckor före påsk. Naturligtvis var de då hembakade av min mor och rikligt fyllda med en blandning av inkråm, mandelmassa och grädde. Tre syskon försökte välja den allra godaste. Kanske var det den tyngsta? Kanske var det den som såg störst ut? Två dagar senare, på fettisdagen, fick vi återigen fastlagsbullar och därefter då och då på söndagarna fram till påsk – helt enligt den gamla traditionen.

Traditionen sitter djupt rotad i mig. Alla propåer om att börja äta fastlagsbullar direkt efter jul ignorerar jag totalt. Bageriernas lockande skyltfönster går jag snabbt förbi. Jag tillhör helt enkelt dem som inte äter fastlagsbullar före fastlagssöndagen. För det är ju fastlagsbullar, eller hur?

I år infaller Fastlagssöndagen den 26 februari och fettisdagen den 28 februari. Det är alltså nu precis fyra veckor kvar tills jag kommer att äta min första fastlagsbulle för i år. Jag bakar dem glutenfria och gärna extra luftiga och fluffiga som kontrast till den maffiga mandelmasse-fyllningen. Riktigt lätta och luftiga blir bullarna med hjorthornssalt i degen. Fyllningen är precis så riklig och underbar som min mor alltid har gjort den.

Receptet finns förstås i min bok Glutenfritt – gott och enkelt. Jag har gjort en fil med de två sidorna från boken. Här är receptet från boken som en fil, som går att skriva ut. Bullarna blir perfekta bakade på Finax röda mjölmix (vilket är basmjölet i bokens recept).

Hoppas att ni tycker om dem – fastlagsbullarna! Lycka till!

Margareta Elding-Pontén, 29 januari 2017

Foto: Hans Björck
Glutenfri fastlagsbulle/semla ur boken “Glutenfritt – gott och enkelt”

Återkoppling

När jag började skriva på min bok om celiaki och glutenfri bakning, hade jag ingen aning om vad jag hade framför mig. Antalet nedlagda timmar på att skriva, granska, fakta-kontrollera och baka går inte att räkna. När boken sedan släpptes, har den hamnat hos vitt skilda personer över landet. Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att det skulle kännas så nervkittlande att tänka sig boken i andras hem och fundera på hur den används där.

Men när jag minst anar det kommer det ett mail, ett vykort eller ett meddelande av något slag. Några vill ge återkoppling på bakandet. Andra har en fråga på till exempel utbytbara ingredienser. Ytterligare några skickar bilder på fina bullar de har bakat från bokens recept, och andra berättar hur mycket de uppskattar bokens texter.

Att få återkoppling från någon som läser bokens kapitel eller som bakar efter bokens recept är fantastiskt. Det gör mig rörd, och jag vänjer mig aldrig helt. Varje gång är det lika förunderligt.

Igår fick jag höra om en person, som har bakat sig igenom i princip alla bokens recept. Hon var helt lyrisk över hur gott det blev. Hon hade inte trott att det skulle gå att baka så gott glutenfritt.

När jag hör det, är jag lycklig över att jag lade ner min själ i boken och att jag inte lämnade någonting åt slumpen.

Tack till alla er som hör av sig och låter mig veta hur boken används!

Margareta Elding-Pontén, 17 januari 2017


 

Ett nytt år

Tacksam blickar jag bakåt på ett händelserikt år 2016. Det har fört med sig spännande möten, intressanta idéer, trevliga bekantskaper och mer eller mindre genomförbara drömmar. För ett år sedan fanns ingenting av detta. Nu bär jag det alltid med mig – i tacksamhet.

Nu är år 2017 här. Vad det kommer att innebära är jag ännu alldeles omedveten om. Som en oskriven bok, där varje dag är ett oskrivet blad, ligger det framför mig. Hur mycket jag själv, av egen kraft, kommer att lyckas styra pennans rörelser över sidorna är ännu ovisst. Jag ser framtiden an och väkomnar år 2017 med hopp i sinnet.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Margareta

chokladmouse-nyar-20161231

Vit och mörk chokladmousse. Nyårsafton 2016.

Möten under Mat för livet

Efter två dagars mässa sänker sig lugnet där jag far fram tvärs genom Sverige från öst till väst. I tågets tysta kupé hinner jag samla tankarna och reflektera över vad som har hänt. Det blev många möten – både med gamla och nya bekantskaper – och vart och ett har betytt mycket för mig.

Jag har hälsat på och kramat om vänner, som jag har mött på tidigare mässor och som jag är glad över att ha fått träffa igen.

Många nya bekantskaper har blivit nya vänner.

Med många personer har jag diskuterat celiaki och glutenfritt, och det gör mig alltid engagerat glad.

Goda vänner från sommarstället har dykt upp, eftersom där nu finns en flickvän med celiaki.

En del, som redan har boken, har gett sig tillkänna och kommit fram och berättat hur bra recepten fungerar och hur mycket de använder boken.

Några, som har hört mig föreläsa, har velat veta mer om mina andra föreläsningar.

En person har stoppat mig på min väg genom folkvimlet för att berätta att boken är den bästa receptbok hon har haft.

En annan person har bläddrat ovanligt länge i boken och sedan andäktigt lovordat hur estetiskt tilltalande den är.

Ytterligare en person har berömt det vackra språket i boken.

Vänner har kommit och hjälpt mig genom att avlösa mig en stund i montern.

Detta är bara en bråkdel av alla fantastiska möten jag har haft under mässan. På tågresan hem dyker de upp ur minnet ett efter ett. Tillsammans ger de mig så mycket positiv energi tillbaka. Trots att tiden inte riktigt räcker till ger de mig kanske kraften jag behöver för att fortsätta att sprida kunskap om celiaki och glutenfritt.

Tack till er alla för dessa fantastiska möten! Och tack för en fint arrangerad mässa, Mat för livet!

Margareta Elding-Pontén, 3 december 2016

boken-pa-mat-for-livet-2016-a

boken-pa-mat-for-livet-2016-c

Krönika: Med celiaki i framtiden

Skulle jag våga? Skulle jag, som har celiaki, våga stoppa i mig någonting som jag vet innehåller gluten? Steget känns stort efter många år med glutenfri kost och lusläsning av varenda ingrediensförteckning. Ändå är jag oändligt tacksam för den forskning som idag sker när det gäller alternativ till den glutenfria kosten. Den visar att sjukdomen celiaki uppmärksammas och tas på stort allvar. Intresserat följer jag framstegen inom de olika forskningsområdena.

Några undersöker möjligheten att utveckla ett vaccin mot celiaki. Andra prövar att bryta ner gluten till mindre och ofarliga beståndsdelar. En del utreder om det går att blockera den autoimmuna reaktionen i tarmen vid celiaki. Ytterligare några forskar på att förstärka skyddsbarriären i tunntarmens slemhinna. Vissa vill ge parasiter, som ska leva i tarmarna och påverka vad som sker där. I stället för parasiter har jag lättare för att ta till mig idén om att äta vissa fibrer, som goda tarmbakterier gärna livnär sig på och därigenom växer till och stärker tarmen.

Ett annat forskningsområde är växtförädling. Genom att odla fram varianter av vete och andra gluteninnehållande spannmål, kan sorter utan den skadliga delen av gluten tas fram.

Många av dessa alternativ kan användas tillsammans för att uppnå en bättre effekt. Mycket forskning återstår, och nya idéer dyker hela tiden upp. Läkemedel under utveckling idag är tänkta att användas antingen som ett komplement eller som en ersättning till den glutenfria kosten. Det krävs mycket noggranna tester, och i de senare måste personer med celiaki vara med – en beundransvärd insats, eftersom deras tarmludd måste kontrolleras regelbundet.

Tacksam för lovvärd forskning ser jag framtiden an. Samtidigt är det fantastiskt att jag idag kan sköta min celiaki enbart genom rätt kost. En fiberberikad glutenfri kost enligt dietisternas råd bör inte orsaka några komplikationer. Med läkemedel, däremot, följer alltid risken för biverkningar. Trots det skulle det kännas tryggt att vid behov kunna ta ett piller – till exempel vid resor eller restaurangbesök, då det är svårt att kontrollera vad man får i sig.

Idag känns det för mig otänkbart att äta gluten eller olika vetesorter. Men med dagens spännande forskning kanske det så småningom blir möjligt. Skulle jag då våga? Det får framtiden utvisa.

Margareta Elding-Pontén
Krönika skriven för tidningen Glutenfri Matlust, vinter-numret 2016 med utgivning 10 november 2016

utsida-20161110

Tarmfloran – Antibiotika – Bakteriofager – Celiaki?

Tarmfloran är ett intressant och spännande forskningsområde. Nu pågår flera studier för att ta reda på om rubbningar i tarmfloran kan vara kopplade till olika sjukdomar – bland annat till celiaki (glutenintolerans).

Att antibiotika stör den naturliga tarmfloran är de flesta överens om. Nu kommer allt fler rapporter om att en rubbad tarmflora (till exempel på grund av antibiotika-användning) skulle kunna ge upphov till olika sjukdomar. Här är en intressant artikel om diabetes typ-1, där forskarna spekulerar i om de senaste 30 årens fördubbling av antalet barn, som insjuknar i diabetes typ-1, kan bero på vår användning av antibiotika. Vissa tarmbakterier deltar i utvecklandet av vårt immunsystem. Om dessa bakterier dör vid en antibiotika-kur, tror forskarna att immunsystemet inte “mognar” och lär sig att arbeta som det ska utan i stället kan börja angripa kroppens egna celler. Vid diabetes typ-1 angrips de insulinproducerande cellerna i kroppen.

Kan en parallell dras till den ökade uppkomsten av celiaki, där immunförsvaret angriper cellerna i tunntarmens slemhinna? Celiaki och diabetes typ-1 har också en genetisk faktor gemensamt.

Även bakteriofager (virus som infekterar bakterier) kan störa tarmfloran. Nyligen publicerades denna intressanta artikel om att bakteriofager skulle kunna leda till sjukdomar som Crohns sjukdom, diabetes, Alzhemers, ledgångsreumatism och inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Sjukdomarna har den gemensamma nämnaren att de alla innebär en kronisk inflammation. Forskarna tror att en bakteriofag-infektion av bakterier i tarmarna, som slår ut en del av tarmfloran, skulle kunna ge upphov till “läckande tarm”. Detta innebär att tarmen blir mer genomsläpplig och bakterier därmed lättare kan ta sig in i kroppen och skapa inflammationer. Forskarna tror alltså att en rubbad magflora kan ge upphov till inflammatoriska sjukdomar. Celiaki är ett exempel på en sådan.

Forskningen på tarmfloran är mycket intressant. Den är samtidigt svår, eftersom vi alla är olika och har vår egen, unika tarmflora. Våra egna, goda tarmbakterier bör vi vårda ömt. De livnär sig bland annat på olika typer av fibrer. Olika tarmbakterier finns på olika ställen i tarmarna, och olika tarmbakterier gillar olika typer av fibrer. Att äta en varierad kost gynnar därmed många olika typer av bakterier på många ställen i tarmarna och ger en rik tarmflora. Att i onödan undanhålla bakterierna deras favoritmat genom olika typer av dieter påverkar naturligtvis tarmfloran. Vad kan det leda till?

Margareta Elding-Pontén, 6 oktober 2016

Följ mig på Facebook.

bacteria-156870_1280

En god och välmående tarmbakterie?