Att välja ”fri-från-produkter” utan diagnos

Ett läsvärt och tänkvärt inlägg kom idag från Brödinstitutet, där Maria Sitell filosoferar kring resultaten i deras årliga opinionsundersökning ”Brödtermometern”. Läs det gärna här.

Här är några intressanta utdrag ur årets opinionsundersökning ”Brödtermometern”:

  • Idag väljer 25 procent av Sveriges vuxna befolkning ”fri-från-produkter”.
  • Utbudet av glutenfria alternativ har ökat med 100–300 procent sedan 2012.
  • 25 procent köper laktosfri mjölk (men bara 4–10 procent av Sveriges befolkning har laktosintolerans).
  • 67 procent av de som säger att de har en matöverkänslighet är självdiagnosticerade.
  • Av de som väljer ”fri-från-produkter” säger sig fler i gruppen självdiagnosticerade må bättre, jämfört med i gruppen som har fått en diagnos.

För mig är det självklart att söka hjälp inom vården för att ta reda på om det är någonting jag inte tål – och framförallt för att ta reda på VARFÖR jag inte tål det. Självdiagnos är för mig fullkomligt främmande. Om man tycker att man mår bättre utan en viss ingrediens, ska man absolut ta reda på varför.

Som exempel mår de flesta med en oupptäckt celiaki bättre om de utesluter laktos. Detta beror på att tarmen vid en obehandlad celiaki kan må så dåligt att den inte kan bryta ner laktos ordentligt. Resultatet blir en typ av IBS-besvär, som gaser och ont i magen, när personen äter laktos. Då kan det vara lätt att tro att man är laktosintolerant och ”behandla” sig med laktosfri kost. Detta ger tyvärr bara symtom-hjälp. Inflammationen i tarmen och nedbrytningen av tarmludd kommer att fortsätta, så länge personen äter gluten. I det fallet riskerar alltså en självdiagnos som laktosintolerant att fördröja celiakidiagnosen och i värsta fall resultera att personen aldrig får sin celiakidiagnos utan går omkring med en sjuk tarm i resten av livet. Det dåliga näringsupptaget kan senare resultera i allvarliga komplikationer.

Ett annat exempel är att en person börjar testa glutenfri kost och känner att den mår bättre på det. Men varför mår personen bättre? Är orsaken en oupptäckt celiaki? Eller är orsaken i stället till exempel en viss typ av IBS, där kolhydrater i vete, korn och råg ger magproblem och gaser i magen?

  1. Om orsaken är IBS, bör det utredas så att personen enbart utesluter de livsmedel som ger besvär och i övrigt håller en så varierad kost som möjligt. Detta är dietisterna duktiga på att ta reda på genom ett speciellt matschema.
  2. Om orsaken i stället är celiaki, bör det också utredas noggrant så att personen får en ordentlig celiakidiagnos. Utan att veta om man har celiaki är det i princip omöjligt att i hela livet hålla en så strikt glutenfri kost som celiakin kräver. Det går nämligen inte att känna sig fram till en lagom gluten-nivå. Om ingen utredning för celiaki görs, när personen börjar tycka sig må bättre på glutenfri kost, är risken att det senare är omöjligt att ställa diagnosen celiaki – eller att utesluta celiaki. På en glutenfri kost normaliseras nämligen antikroppsnivåerna i blodet och tarmluddet återhämtar sig. Då blir det svårt att hitta celiakin via blodprov eller tarmbiopsi, och personen får varken celiakidiagnos, dietistkontakt för celiaki eller ersättning från försäkringsbolag etc.

Hur tänker just du, när du hör om hur många som väljer ”fri-från-produkter” (som till exempel glutenfri kost) utan att ha en diagnos?

Margareta Elding-Pontén, 15 juli 2020
Välkommen att följa mig på Facebook och på Instagram!

Är du också förtjust i havre?

Havre har en alldeles speciellt, nötaktig smak, som jag är mycket förtjust i. Den påminner lite om råg. Innan jag visste att jag hade celiaki, bakade jag ofta bröd med rågmjöl och rågsikt. Nu, efter min celiakidiagnos, använder jag i stället ofta havre i mina bröddegar. Då får jag ett bröd, som till smak och konsistens påminner lite om rågbröd. Dessutom blir brödet nyttigt och saftigt och får tät struktur.

Glutenfri havre kallas även för ren havre. Den är odlad, skördad, transporterad och behandlad på ett kontrollerat sätt, så att kontaminering av vete, korn och råg undviks i hela produktionskedjan. Glutenfri havre får inte innehålla mer än 20 ppm gluten, vilket är samma gränsvärde som för alla glutenfria varor. Det verifieras med analyser.

Om du har celiaki är det viktigt att välja glutenfri/ren havre i stället för vanlig havre. Vanlig havre kan ha vuxit på åkrar där vete har smugit sig in, skördats av skördetröskor som har skördat vete, malts i kvarnar där vete har malts etc. Vanlig havre innehåller därför ibland mycket höga halter gluten – flera tusen ppm är inte ovanligt.

De allra flesta med celiaki tål den glutenfria havren, vilket är bra eftersom havre är så nyttigt. Havre är 100 % fullkorn, vilket innebär att alla delar av spannmålskärnan finnas med – skalet (kliet), frövitan och grodden. Fullkorn hjälper kroppen att hålla en jämn blodsockernivå, bidrar till en god tarmhälsa och förebygger bland annat hjärt-kärlsjukdomar och diabetes typ 2. Läs mer om fullkorn här.

Havre innehåller också hela 10–11 procent fibrer. Framförallt innehåller havre betaglukaner, som är en gelbildande typ av fiber och som anses minska hjärt- och kärlsjukdomar genom att binda kolesterol i tarmen. Betaglukanerna kan även bidra till en stabil blodsockernivå. Utöver detta är havre också rikt på B-vitamin, nyttiga fettsyror och mineraler som järn, magnesium, zink och fosfor. Läs mer om fibrer här.

(Det som i affärerna kallas för fiberhavregryn är vanliga (inte glutenfria) havregryn som är blandade med mycket fiberrikt vetekli/kruskakli. Fiberhavregryn är ingenting som en person med celiaki ska äta.)

Glutenfri havre finns som både havregryn och havremjöl och blandas med fördel i bröddegen, frukostflingorna, smulpajen, pannkakorna och köttbullarna. Resultaten blir nyttigare och får dessutom den goda smaken av havre.

Margareta Elding-Pontén, 2 juni 2020

Välkommen att följa mig på Facebook och Instagram!

Foto: Hans Björck. Bilen finns också i min bok "Glutenfritt - gott och enkelt"
Foto: Hans Björck
Bilden finns också i min bok Glutenfritt – gott och enkelt

Första dietistbesök inom 2-3 veckor från celiakidiagnos

Svenska Celiakiförbundets tidning CeliakiForum damp ner i brevlådan idag. Ledaren fokuserar på våra nya Riktlinjer för nutritionsbehandling vid celiaki och det nya Nationella vårdprogrammet för celiaki. Jag känner mig med ens lite stolt.

Lyckligt noterar jag att en mening från Vårdprogrammet poängteras. Det är precis den meningen, som jag lyckades få med i sista minuten och som lyder:

”Vid diagnos ska en remiss skickas till dietist med ett första besök inom 2-3 veckor.”

Detta är verkligen någonting som jag vurmar för. Behandlingen vid celiaki är glutenfri kost. Det är viktigt att den blir rätt – direkt från början och inte efter flera månader eller efter ett halvår. Därför är den första kontakten med en duktig dietist så oerhört viktig. Den skulle faktiskt kunna jämställas med instruktionen till hur ett läkemedel ska tas.

Vi som skrev Riktlinjerna för nutritionsbehandling vid celiaki fick se det sista utkastet av Vårdprogrammet innan det skulle sjösättas. Då fick vi med några ändringar för att harmoniera med våra Riktlinjer. Det var då jag tog mod till mig och lade till meningen om det första dietistbesöket efter diagnos. Ingen opponerade sig. 😊

Jag vet inte om vården kan leva upp till ett första dietistbesök inom 2-3 veckor, men nu står det i alla fall på pränt i Vårdprogrammet. Det ger också diagnostiserande läkare en tydlig signal om att remissen till dietist är väldigt viktig.

Ibland är det kanske ändå befogat att vara en liten aning stolt?

Margareta Elding-Pontén, 11 mars 2020

Välkommen att följa mig på Facebook och Instagram!

CeliakiForum Nr 1 2020

Från celiakidiagnos till första dietistkontakt

Jag vurmar mycket för att kontakten med en duktig dietist är ovärderlig för en person med celiaki. Att kostbehandlingen blir rätt och anpassad till just den enskilda individen är dietisternas profession. Att alla personer blir kallade till en dietist så snart som möjligt efter sin celiaki-diagnos är oerhört viktigt och en av mina käpphästar. Tyvärr vet jag att detta inte alltid fungerar så bra över landet. Väntetiden från celiakidiagnos till det första dietistbesöket är i många regioner alltför lång – månader, halvår – om det ens blir av… (Det här skrev jag förra våren efter att ha fått ett mail från en uppgiven förälder.)

När man får diagnosen celiaki och får reda på att medicinen är glutenfri kost, vill man självklart börja med sin medicin så snart som möjligt. Utan kontakt med en duktig dietist letar man gärna råd på nätet och på sociala medier. Men det är inte rimligt att patienten själv ska behöva ta reda på hur medicinen (den glutenfria kosten) ska tas.

På nätet finns mycket information – men råden till en person med celiaki är många och spretar åt olika håll. Som ny med sjukdomen är det inte lätt att sålla och sovra på ett bra sätt i denna djungel av tips och råd. Vad är rätt för just mig? Kanske blir man för slapphänt, men oftare tror jag att det är lättare att bli orolig och rädd av all information och att man därför krånglar till livet onödigt mycket. (Jag skrev denna krönika om detta för några år sedan. Den är lika aktuell idag.)

Det man lär sig först blir kunskapsbasen. Den är ofta svår att släppa – även om man sedan får höra någonting annat från sin dietist. Därför är det oerhört viktigt att alla som får diagnosen celiaki omedelbart får en remiss till en duktig dietist. Det första besöket bör ske inom någon vecka.

I samband med att vi slutförde arbetet med de nationella Riktlinjerna för nutritionsbehandling vid celiaki fick vi ta del av läkarnas nya Nationella vårdprogram för celiaki  – innan det publicerades. Vi fick då med några ändringar i Vårdprogrammet för att harmoniera med våra Riktlinjer för nutritionsbehandlingen. Och jag lyckades få följande mycket viktiga mening instoppad i Vårdprogrammet! 🙂

”Vid diagnos ska en remiss skickas till dietist med ett första besök inom 2–3 veckor.”

Ur “Nationellt vårdprogram för celiaki” publicerat i januari 2020

Jag vet tyvärr inte om sjukvården idag kan leva upp till detta, men det är i alla fall ett första försök till förbättring. Nu står det på pränt – och jag hoppas på det bästa!

Margareta Elding-Pontén, 9 februari 2020

Välkommen att följa mig på Facebook och Instagram!

Femton år med celiaki

Det blåser friskt. Vinden sliter i träden och molnen färdas snabbt över himlen. Pölarna efter veckans regn har under natten vuxit sig större och djupare. Jag gör ständiga avstickare från stigen runt de mest gyttjiga områdena. Stegen är pigga, och kanske är det koltrastens förtjänst. Tidigt i morse, när regnets smattrande mot rutorna hade upphört satt han där ute i blåsten och sjöng. Liten och svart men med den klaraste och vackraste sångrösten av dem alla väckte han mig – och jag blev så lycklig över att han var tillbaka.

För femton år sedan blåste det också friskt här hemma. Då var det en omvälvande blåst som kastade omkull vardagen för vår familj. För femton år sedan fick både min då tioårige son och jag diagnosen celiaki. I morgon, den 18 mars, har vi ätit glutenfritt i femton år.

Omställningen var tuff. Det kändes som om det var så mycket vi var tvungna att göra och lära oss. Skaffa kunskap om sjukdomen. Lägga om kosten och hitta nya matvaror. Läsa ingrediensförteckningar på rätt sätt. Säkerställa glutenfri skolmat. Informera och sprida kunskap till släkt och vänner. Lära ett nytt sätt att baka. Och mycket mer…

Men efter de första omvälvande och känslosamma veckorna gick det lättare. Tack vare regelbunden kontakt med duktiga dietister kunde vi fråga och direkt få svar på alla våra frågor – framförallt ständigt nya frågor om tydning av ingrediensförteckningar. Vi insåg att det inte var så krångligt ändå – i alla fall inte att hantera sjukdomen här hemma. Resultatet kom också snabbt med väl fungerande magar. Det var fantastiskt!

Troligtvis var det en fördel att vi var två, som började äta glutenfritt samtidigt här hemma. Jag bestämde mig direkt för att ta det som en positiv utmaning. Själv hade jag kunnat försaka och stå ut med det mesta för att må bra och sköta sjukdomen. Men jag kände mig väldigt ledsen för min tioårings skull. Han gav mig därför den drivkraft jag behövde för att experimentera med bakningen, tills jag lärde mig att baka gott. Utan honom hade jag gett upp… För hans del var det säkert skönt att inte känna sig ensam om sjukdomen hemma. Jag tror att både han och jag är glada över att vi har varit två om sjukdomen i familjen och har kunnat stötta varandra. Men när lillebror en dag sade att han önskade att han kunde ta över storebrors sjukdom för att det verkade vara så svårt för honom, knep det till rejält i mammahjärtat.

Nu har det gått femton år, och celiaki och den glutenfria kosten är vardag för oss. Idag känner jag inte att det är någonting konstigt eller besvärligt med vår celiaki. I stället är jag oändligt tacksam över att sjukvården hittade sjukdomen så att vi fick diagnosen celiaki. Utan den hade vi fortfarande svävat i okunskap och fortsatt att äta gluten med alla de problem det förde med sig för oss.

Jag känner mig mycket stolt över min son! Att som tioåring ställa om kosten, stå och vänta på sin specialskolmat, missa godsaker på kalas och hela tiden tvingas att tänka på kosten var säkert inte lätt. Men han var ståndaktig och målmedveten. Troligtvis kände han också att han mådde så mycket bättre nästan omedelbart. Jag är en mycket stolt mor. 😊

Idag, när så många äter glutenfritt och det finns så mycket glutenfria matvaror, är det på många sätt mycket enklare att ha sjukdomen celiaki än för femton år sedan. Ändå tänker jag på alla som idag får diagnosen celiaki och kommer att göra ungefär samma resa som vi gjorde – med hela den omställning det innebär. Till er vill jag skicka med några tankar, som jag hoppas kan vara ett gott stöd:

  • Ta det som en positiv utmaning, om du får diagnosen celiaki. Det är bra att känna till att du har celiaki. Och tänk så fantastiskt det är att kunna behandla en så allvarlig autoimmun sjukdom enbart med glutenfri kost – utan läkemedel! Det tycker jag är oerhört häftigt och skönt ♥
  • Ta hjälp av en duktig dietist för att ta reda på vad du ska äta och vad du ska undvika att äta. En duktig dietist är ovärderlig och någonting som du ska kräva att få vid diagnosen celiaki. Använd din dietist som ett bollplank för frågor som dyker upp.
  • Skaffa kunskap om celiaki och den glutenfria kosten. Det skapar en enorm trygghet och gör att det blir så mycket enklare att hantera sjukdomen.
  • Om ditt barn har celiaki: Be att få förvara lite glutenfritt bröd, glutenfri pasta etc hos kompisar, så att det alltid finns någonting för ditt barn att äta där. Och oroa inte ditt barn i onödan när det gäller kosten.
  • Gå gärna med i Svenska Celiakiförbundet och (om du är under 30 år) även i Svenska Celiakiungdomsförbundet (SCUF). Där finns mycket bra information.

Idag, när det blåser så friskt ute, tänker jag på den omvälvande blåsten här hemma för femton år sedan. Den blåste snabbt över. Det gick enklare att hantera vardagen med celiaki än vad vi först trodde. Visst har vi fått ta olika avstickare från en utstakad stig, och visst har omvägarna ibland varit gyttjiga och besvärliga. Men vi har lärt oss mycket och blivit trygga med hur vi hanterar vardagen med celiaki. Glädjen över att må bra utan att behöva ta läkemedel är också stor. Det är någonting att klamra sig fast vid, om det skulle blåsa hårt. Det gör mig lika lycklig som när jag i blåsten tidigt i morse hörde den första koltrasten för i år.

Margareta Elding-Pontén, 17 mars 2019

Välkommen att följa mig på Facebook och Instagram!

Blommor till min son!

Faktagranskning av hälsoböcker

Med stort intresse följer jag debatten om faktagranskning av så kallade hälsoböcker.

Allting är mycket intressant. Läs och lyssna!

Jag tycker att det är mycket bra att detta nu tas upp och diskuteras så här flitigt. Under lång tid har jag fascinerats av hur lätt det verkar vara att ge ut en bok med tvärsäkra, men vagt underbyggda påståenden. Ju mer tvärsäkra – desto större chans tycks boken ha att bli en bästsäljare. Gärna ska råden i boken också vara tvärt emot delar av vetenskapen och dagens råd från till exempel Livsmedelsverket och de Nordiska näringsrekommendationerna, uttrycka sig negativt mot läkemedelsforskningen och spela på människors rädsla för att äta någonting som beskrivs som farligt. Detta riskerar att urholka förtroendet för vetenskapen, vilket gör mig djupt orolig.

En faktabok ska vara just en faktabok. De slutsatser som dras ska vara väl förankrade i vetenskapen. Om där görs personliga antaganden eller dras personliga slutsatser ska det tydligt framgå. Samtidigt måste författaren och bokförlaget vara medvetna om att det som skrivs i en faktabok av många uppfattas som just fakta och sanningar. Bästsäljande böcker riskerar därför ibland att skada förtroendet för forskning och vetenskap.

Ett högintressant ämne är idag tarmfloran – och många nya böcker spinner på just detta tema. Forskningen är dock här just nu i sin linda, och det är inte alltid lätt att dra slutsatser kring orsaker till skillnader mellan olika människors tarmflora. Vad är hönan och vad är ägget? Att dra långtgående och förhastade slutsatser är inte alltid av godo – speciellt inte om det resulterar i en rädsla för eller en överdriven tilltro till olika typer av mat.

Min bok “Glutenfritt – gott och enkelt” är en bok om sjukdomen celiaki och glutenfritt med tips för bakning och med många recept. I samband med att jag skrev boken var jag mycket noggrann med att rådfråga och ta till mig synpunkter från bland annat Svenska Celiakiförbundet, Livsmedelsverket, dietister och läkare samt att läsa vetenskaplig litteratur. Bokens text har lästs av dietister och läkare. Några egna slutsatser eller tolkningar skulle jag aldrig komma på att skriva ner som sanningar i min bok.

Säkerligen hade jag kunnat sälja fler böcker, om jag hade drivit tesen att gluten är ett gift och att alla bör äta glutenfritt för hälsans skull. Men eftersom detta inte finns underbyggt i forskningen, ligger det inte alls för mig. Tvärtom har jag allteftersom forskningsrapporter publicerats delat många texter om att orsaken till att en del människor tycker sig må bättre på en glutenfri kost inte behöver ha med proteinet gluten att göra utan troligtvis i stället många gånger beror på att olika typer av kolhydrater också plockas bort tillsammans med gluten. (Sök på till exempel ”fodmap” eller ”NCGS” i sökfältet på min hemsida.) Ingenstans uppmanar jag någon att äta glutenfritt – om personen inte är diagnosticerad med sjukdomen celiaki. Jag har till och med rått personer att vänta med att köpa boken tills de är ordentligt utredda för celiaki inom vården. För mig är det A och O att alla med celiaki ska få sin diagnos och att sjukdomen celiaki ska bli välkänd – inte att sälja en mängd böcker.

Nyfiket kommer jag att fortsätta att bevaka vad som skrivs på temat faktagranskning av faktaböcker inom området kost och hälsa. Ämnet är högst intressant och jag är mycket tacksam för att det har tagits upp nu!

Margareta Elding-Pontén, 3 mars 2019

Välkommen att följa mig på Facebook och Instagram!

#eldingponten #fackbok #faktabok #faktagranskning #faktagranska #vetenskap #kostochhälsa #hälsoråd

HUR GÖR DU NÄR DU ÄTER UTE?

Jag vet att alla med celiaki tyvärr inte vågar äta ute. Jag vet också att de som äter ute gör det på olika sätt. Nu är jag nyfiken på hur just du gör. 😉

Själv vågar jag äta ute och tycker att jag alltid har blivit väldigt väl bemött. Trots risken för att betraktas som alltför kontrollerande frågar jag hellre en gång för mycket än är orolig för vad jag stoppar i mig. Med ett leende och ett tack känns det ofta som om mina frågor tas på rätt sätt och jag får den service och de svar jag behöver för att känna mig trygg. När maten kommer in, ställer jag kontrollfrågan om det är glutenfritt, och om jag ser någonting misstänkt frågar jag vad det är för något. För säkerhets skull undviker jag att äta det jag är tveksam till – om jag inte blir övertygad av personalens svar. Jag vill inte vara orolig. Jag brukar också specifikt fråga om såsen eller soppan är redd med vetemjöl. Allra först är jag också noggrann med att tala om att jag har celiaki och därför behöver glutenfri mat. Idag känns det som om det krävs för att jag ska bli tagen på allvar.

Jag har noterat är att personalen ofta inte vet skillnaden på ren (glutenfri) och oren havre eller kan svara på om en produkt är gjord på ren eller oren havre. Tyvärr misstänker jag att produkter gjorda på vanlig havre ibland sägs vara glutenfria. Jag brukar också få förklara att jag äter maträtter med vanlig sojasås, eftersom de brukar vilja undanhålla dem för mig annars.

Sedan har jag en känsla av att restaurangpersonalen idag till en viss del lär sig av kunderna, vilket kan skapa problem. Å ena sidan får de instruktioner från dem som äter glutenfritt enligt väldigt hårda riktlinjer (mycket striktare än de flesta med celiaki). Å andra sidan kommer trendätarna, som kan tillåta sig gluten lite när de vill. Detta gör troligtvis att restaurangerna får helt olika budskap och faktiskt blir trängda från olika håll.

Med allt detta skrivet är jag nu väldigt nyfiken:
HUR GÖR JUST DU NÄR DU ÄTER UTE?

Margareta Elding-Pontén, 24 februari 2019

Välkommen att följa mig på Facebook och Instagram!


Faran med att själv testa om man tål gluten eller ej

Här är ett tips på en (tyvärr) fortfarande högaktuell artikel om att välja bort produkter med gluten för att sedan dra egna slutsatser om vad man tål och inte tål. Texten går hand i hand med det jag själv har skrivit.

Notera att för personer med celiaki är det viktigt att få en ordentlig diagnos, dels för att rimligtvis kunna hålla en så strikt glutenfri diet hela livet som sjukdomen kräver, och dels för att kunna få den hjälp av dietist som behövs. Att enbart förlita sig på råd på sociala medier är vanskligt.

Diagnosen förutsätter (i alla fall idag) att gluten ingår i kosten fram tills diagnosen är ställd – och den måste ställas inom vården. För celiaki fungerar ingen självdiagnos.

Margareta Elding-Pontén, 14 februari 2019

Välkommen att följa mig på Facebook, Instagram och Twitter!

Mitt år 2018

Ibland känns det som om tiden rinner iväg för snabbt. Ibland tycker jag att dagarna borde räcka till så mycket mer. Det finns ju så mycket jag vill uträtta… Men ibland glömmer jag vad som faktiskt har hänt. En djupdykning genom år 2018 fick mig att inse det:

Tillsammans med duktiga dietister har jag arbetat vidare för att få kostråd vid celiaki inkluderat i de nationella vårdprogrammen för celiaki för barn och vuxna. I september hade vi ett möte med Celiakiarbetsgruppen inom Barnläkarföreningen, och de var mycket positiva till vårt förslag. Nu bearbetar vi det för att få med ännu fler aspekter, och jag är väldigt glad över att min idé från förra hösten snart kommer att bära frukt.

I april började jag arbeta som Celiakispecialist för Fria bröd på en del av min tid. En stor del av mitt uppdrag är att sprida information om celiaki, men arbetet innebär också andra spännande utmaningar.

Uppdraget för Fria bröd gjorde att jag tackade nej till att fortsätta i Celiakiförbundets förbundsstyrelse. Jag har dock fortsatt god kontakt med Celiakiförbundet och blev bland annat engagerad som korrekturläsare för senaste numret av CeliakiForum för artiklarna om spårmängder och märkning av glutenfria produkter.

Jag har fortsatt att engagera mig för att i egen regi sprida information om celiaki och glutenfritt. Bland annat har jag föreläst i Borlänge, i Uppsala, på Bohusläns museum i Uddevalla och på Free From Functional Food-mässan i Stockholm. Nu i december hade jag i Frias regi en tretimmars-föreläsning om celiaki för Kostekonomer på Göteborgs Universitet.

Vidare har jag i egen regi skrivit en del inlägg som

Utöver detta har jag varit intervjuad i Hemmets Journal och i P4 Dalarna, vilket var spännande.

Via mejl, Facebook och Instagram har jag haft många kontakter med olika personer. Ibland har det varit intressanta frågor och diskussioner och ibland har det varit bokbeställningar eller positiv återkoppling på min bok eller på mina inlägg.

Denna djupdykning genom år 2018 gjorde mig glad. Det har ändå hänt en hel del. 😊 Med tanke på att jag egentligen främst arbetar med annat (se www.akiri.se) är det roligt att inse att mitt engagemang inom celiakiområdet har gett denna utdelning.

Nu hoppas jag att år 2019 ska bära ännu mer frukt. Det finns ju fortfarande så mycket jag vill uträtta… Framförallt önskar jag att kunna skapa tid för de böcker jag så gärna vill skriva. Något löfte vågar jag inte ge, men min stora önskan för år 2019 är att året kan ge mig den tid jag behöver för mina bokprojekt.

Tack för detta år! Det är underbart med all fin respons ni ger, vilken får mig att känna att jag inte arbetar i onödan. Den samt mina egna förhoppningar gör också att jag nyfiket ser fram emot allt som år 2019 kan föra med sig…

Nu önskar jag er alla ett Gott Slut och ett mycket Gott Nytt År!

Margareta Elding-Pontén, 30 december 2018

Välkommen att följa mig på Facebook, Instagram!

Sisjön, Askim, Göteborg. Foto: Margareta Elding-Pontén

Det kom ett mail… Om glutenfria små brödbullar med tuggmotstånd

Via ett mail blev jag påmind om dessa små, goda brödbullar (receptet finns här), som jag bakade till yngste sonens studentuppvaktning förra året. Mailet kom från en person som konstaterar att:

”Jag har bakat glutenfritt i 30 år och recepten blir bara bättre o bättre och mer likt “vanligt” bröd!”

Om brödbullarna står det:

”Jag har bakat dom i kväll och blev glatt överraskad! Hoppas på att de blir lika goda när jag fryser dom. Ska ha dom på en buffé till helgen, och så trevligt om alla kan äta av allt! Ser fram emot att prova fler recept ur din bok!”

Orden gör mig lycklig! Och kanske bakar även jag brödbullarna snart igen. 🙂

Margareta Elding-Pontén, 31 maj 2018

Länk till Facebook
Länk till Instagram