Ett läsvärt och tänkvärt inlägg kom idag från Brödinstitutet, där Maria Sitell filosoferar kring resultaten i deras årliga opinionsundersökning ”Brödtermometern”. Läs det gärna här.

Här är några intressanta utdrag ur årets opinionsundersökning ”Brödtermometern”:

  • Idag väljer 25 procent av Sveriges vuxna befolkning ”fri-från-produkter”.
  • Utbudet av glutenfria alternativ har ökat med 100–300 procent sedan 2012.
  • 25 procent köper laktosfri mjölk (men bara 4–10 procent av Sveriges befolkning har laktosintolerans).
  • 67 procent av de som säger att de har en matöverkänslighet är självdiagnosticerade.
  • Av de som väljer ”fri-från-produkter” säger sig fler i gruppen självdiagnosticerade må bättre, jämfört med i gruppen som har fått en diagnos.

För mig är det självklart att söka hjälp inom vården för att ta reda på om det är någonting jag inte tål – och framförallt för att ta reda på VARFÖR jag inte tål det. Självdiagnos är för mig fullkomligt främmande. Om man tycker att man mår bättre utan en viss ingrediens, ska man absolut ta reda på varför.

Som exempel mår de flesta med en oupptäckt celiaki bättre om de utesluter laktos. Detta beror på att tarmen vid en obehandlad celiaki kan må så dåligt att den inte kan bryta ner laktos ordentligt. Resultatet blir en typ av IBS-besvär, som gaser och ont i magen, när personen äter laktos. Då kan det vara lätt att tro att man är laktosintolerant och ”behandla” sig med laktosfri kost. Detta ger tyvärr bara symtom-hjälp. Inflammationen i tarmen och nedbrytningen av tarmludd kommer att fortsätta, så länge personen äter gluten. I det fallet riskerar alltså en självdiagnos som laktosintolerant att fördröja celiakidiagnosen och i värsta fall resultera att personen aldrig får sin celiakidiagnos utan går omkring med en sjuk tarm i resten av livet. Det dåliga näringsupptaget kan senare resultera i allvarliga komplikationer.

Ett annat exempel är att en person börjar testa glutenfri kost och känner att den mår bättre på det. Men varför mår personen bättre? Är orsaken en oupptäckt celiaki? Eller är orsaken i stället till exempel en viss typ av IBS, där kolhydrater i vete, korn och råg ger magproblem och gaser i magen?

  1. Om orsaken är IBS, bör det utredas så att personen enbart utesluter de livsmedel som ger besvär och i övrigt håller en så varierad kost som möjligt. Detta är dietisterna duktiga på att ta reda på genom ett speciellt matschema.
  2. Om orsaken i stället är celiaki, bör det också utredas noggrant så att personen får en ordentlig celiakidiagnos. Utan att veta om man har celiaki är det i princip omöjligt att i hela livet hålla en så strikt glutenfri kost som celiakin kräver. Det går nämligen inte att känna sig fram till en lagom gluten-nivå. Om ingen utredning för celiaki görs, när personen börjar tycka sig må bättre på glutenfri kost, är risken att det senare är omöjligt att ställa diagnosen celiaki – eller att utesluta celiaki. På en glutenfri kost normaliseras nämligen antikroppsnivåerna i blodet och tarmluddet återhämtar sig. Då blir det svårt att hitta celiakin via blodprov eller tarmbiopsi, och personen får varken celiakidiagnos, dietistkontakt för celiaki eller ersättning från försäkringsbolag etc.

Hur tänker just du, när du hör om hur många som väljer ”fri-från-produkter” (som till exempel glutenfri kost) utan att ha en diagnos?

Margareta Elding-Pontén, 15 juli 2020
Välkommen att följa mig på Facebook och på Instagram!