Två år har gått snabbt. Det har hänt mycket, och skogspromenaderna har varit fulla av funderingar. En del av dem har jag skrivit ner, och här följer två av mina texter. Den ena skrevs nu i oktober, efter snart två år som egenföretagare. Den andra skrevs i oktober för två år sedan, när jag var mitt uppe i den svåra beslutsprocessen att våga ta steget att hoppa av ett fast jobb.

 

FÖR TVÅ ÅR SEDAN (13 OKTOBER 2013)

När vägskälet till slut är där, tvekar jag ändå. Två vägar. Två val. Så totalt olika.

Den ena vägen leder spikrakt fram, kantad av en mur av skog på båda sidor. Vägbeläggningen är densamma som tidigare, men vägen är något smalare. Här går man i lugn takt för att utan förvarning plötsligt behöva rusa för att nå en målpinne. Det är en trygg och välbekant väg men utan chans till planering av den takt man vandrar i. Vassa grenar sticker ut från skogen, som är tät och ogenomtränglig, och bildar ett tak över vägen. Om man vill utforska skogen eller hitta en annan stig, blir grenarna extra vassa. Då rispar de och trycker ner en. Såren de skapar, om man sticker upp och vill se på utsikten, läker aldrig helt. Det enda valet är att fortsätta rakt fram i all oändlighet. Kuvad. Lydigt följsam.

Den andra vägen startar bredvid men leder åt ett helt annat håll. Egentligen är det bara en stig, som knappt syns. Den slingrar sig fram genom varierad terräng, där ingen annan tycks ha gått förut. Om man väljer denna väg, kommer man att få klättra över stenar, krypa under kullfallna träd och hitta egna, nya lösningar att ta sig fram på. Säkert kommer man att upptäcka en mängd nya saker. Utsiktspunkter finns det gott om – det gäller bara att leta sig dit. Stigen grenar sig här och var till flera stigar med vitt skild terräng. Möjligheterna är fler än vad man kan föreställa sig från början. Ändå är det på ingen av dessa stigar alls säkert att man kommer att nå ett mål.

Jag står vid vägskälet och väljer. Skall jag följa magkänslan, trots att magen är full av fjärilar? Eller skall jag följa den logiska trygghetskänslan?

 

IDAG (19 OKTOBER 2015)

Vardagen som egenföretagare är splittrad. Arbete med databassökningar och litteratur- och patentanalyser varvas med krönikor, föreläsningar om celiaki och om glutenfri bakning, hemsidor, mässor med boken, företagsträffar, bokslut, marknadsföring och planering av ett effektivare arbetsrum.

Men vardagen rymmer också en chans till vardagslyx. Att mitt på dagen kunna ta en långpromenad i skogen eller vid havet är fantastiskt. Att få möjlighet att arbeta utan att behöva pendla iväg från hemmet är också en stor förmån. Att ibland curla och coacha sönerna på tider jag inte hade tillgängliga förut är härligt.

Två år har gått sedan det svåra beslutet att lämna ett fast arbete och starta eget. Hittills ångrar jag inte mitt val. Ännu trivs jag med att vara min egen.