Tina Mejri driver bloggen Grönt varje dag med bland annat fantastiska bilder från de vegetariska anrättningar hon gör. På frågan om jag ville göra ett gästblogginlägg om celiaki och glutenfritt var mitt svar naturligtvis ja. Här är länken till mitt inlägg på Tinas blogg. Jag postar det också direkt här:

För tolv år sedan fick jag diagnosen celiaki. Då kände jag mig som en udda fågel. ”Gluten, vad är det?” undrade mina vänner. De glutenfria alternativen på restaurangerna var få och de glutenfria varorna i affärerna undanskymda. Ingen skulle av fri vilja äta glutenfritt utan att ha celiaki.

Idag är det annorlunda. Trenden att äta glutenfritt, för att det sägs vara hälsosamt, har på bara några få år exploderat. Nu är man i stället en udda fågel om man inte vet vad gluten är.

Naturligtvis är detta till största delen positivt för oss med celiaki. Överallt har restaurangerna glutenfria alternativ, den glutenfria hyllan i affärerna har flyttat till första parkett och utbudet av varor är alldeles fantastiskt. Nästa steg blir förhoppningsvis att varorna hamnar i en rimligare prisklass. Idag är kilopriset många gånger skyhögt. Kanske driver trenden delvis på detta. De som väljer varorna ”för hälsans skull” kommer att fortsätta köpa dem – oavsett pris. Det enda som då kan pressa ner priserna är konkurrens mellan olika producenter.

Det finns många olika sätt att äta glutenfritt på. En del tar bort all mjölmat. Andra äter glutenfritt enligt definitionen glutenfritt. En tredje grupp äter naturligt glutenfritt. Min övertygelse är att detta är kärnan till att glutenfritt som trend har uppkommit. Många av de personer som säger sig må bättre på glutenfri kost mår egentligen bättre på grund av att någonting annat utesluts ur kosten samtidigt. Det finns så mycket i maten som kroppen kan reagera mot. Ofta baseras rapporterna om förbättring på förväxling mellan proteiner och kolhydrater och fibrer. Gluten tillhör proteinerna. En del av de personer som mår bättre har också en icke diagnosticerad celiaki. Dem anser jag att det är viktigt att hitta.

Det är en enorm skillnad på att äta glutenfritt för att man måste det och för att man själv har valt det. Känslomässigt kan en påtvingad diet och en fritt vald diet upplevas totalt olika. Det kan också vara en oändlig skillnad på hur man äter glutenfritt. Med celiaki får man aldrig slarva och måste vara påläst och hålla en strikt kost hela livet. Med en fritt vald diet kan man välja en nivå som man trivs med och tillåta sig att slarva då och då. Risken om man har celiaki utan diagnos och äter glutenfritt ”för hälsans skull” är att man inte äter fullt så glutenfritt som sjukdomen kräver.

För att en produkt ska få kallas glutenfri, får den inte innehålla mer än 20 ppm gluten, vilket betyder 20 miljondelar gluten eller 0,002 % gluten. Det är oerhört lite och på gränsen till vad man kan uppmäta. Troligtvis håller mycket få av dem, som äter glutenfritt av ”hälsoskäl”, en så strikt glutenfri diet. En person med celiaki kan inte heller ”känna sig fram till” rätt nivå av gluten för att inte tarmen ska ta skada.

Idag anses mängden 30 mg gluten per dygn vara en säker gräns för vad tarmen hos en person med celiaki tål. Den mängden finns i 1,5 kilo av en glutenfri produkt med 20 ppm gluten. Det motsvarar ungefär tre hela limpor bröd. Ofta innehåller produkterna mycket lägre halter gluten, så att man kan äta ännu fler limpor utan att komma upp i 30 mg gluten. Som jämförelse finns samma mängd gluten i ett halvt kryddmått vetemjöl, vilket knappt syns. Med celiaki får man alltså inte slarva. Några smulor vanligt bröd gör att man omedelbart går över den säkra gränsen. Med glutenfria produkter är däremot glutenhalten så låg att det i princip blir omöjligt att komma upp i skadliga mängder gluten.

Varor med märkningen ”mycket låg glutenhalt” är också tillåtna att äta för en person med celiaki. Sådana varor får innehålla högst 100 ppm gluten. Jag har dock aldrig sett märkningen på någon produkt, och den är troligtvis på väg att försvinna.

Två saker att tänka på är att det är viktigt att testa sig för celiaki innan man börjar äta glutenfritt och att diagnosen celiaki inte går att ställa själv genom att experimentera på egen hand. Testerna måste göras och diagnosen måste ställas inom vården.

Jag anser att det är angeläget att hitta dem som har celiaki, eftersom sjukdomen är livslång och kräver en noggrant kontrollerad kost för att inte tunntarmen ska ta skada och orsaka dålig hälsa och följdsjukdomar. Utan diagnosen celiaki är det i princip omöjligt att hålla en så strikt kost hela livet, eftersom man inte känner när tunntarmen tar skada. För en person som redan äter glutenfritt kommer proverna inte att visa någonting och celiaki kan inte diagnostiseras, eftersom blodvärdena troligtvis har normaliserats och tarmluddet återhämtat sig. Man kan då inte få reda på om man har celiaki. Man kan dock med ett gentest få reda på om man har den genetiska förutsättningen för att utveckla celiaki. Ett sådant gentest kan – oberoende av om man äter gluten eller inte – utesluta celiaki. Men det kan aldrig konstatera celiaki, eftersom bara en bråkdel av dem som har de genetiska förutsättningarna utvecklar celiaki. För att kunna diagnosticera celiaki krävs det alltså att personen ätit gluten under lång tid.

Med diagnosen celiaki får man också hjälp av en dietist att lägga om kosten, i vissa landsting kan man få ersättning och man kan få ersättning från sitt försäkringsbolag.

Om man vet att man inte har celiaki kan man förstås själv välja att ta bort gluten, men i så fall behöver man inte vara rädd för att tarmen tar skada utan kan i stället känna sig fram till en nivå som man mår bra av. Däremot kan det även här vara bra att ta reda på den egentliga orsaken till att man mår bättre av glutenfritt. Med glutenfri kost försvinner ofta även annat ur kosten, som till exempel vissa typer av kolhydrater och fibrer, som kan vara den egentliga orsaken till problemen. Det kan vara värt att notera att trenden glutenfritt inte drivs av läkare och dietister utan främst av hälsotidningar och sociala medier, där råden inte alltid är vetenskapligt underbyggda.

Jag tror att det är viktigt att hålla en så varierad kost som möjligt – inte minst för de goda tarmbakteriernas skull. Här pågår just nu mycket intressant forskning. Bakterierna livnär sig på fibrer. Olika bakterier gillar olika slags fibrer. När man ändrar sin kost ändrar man också förutsättningarna för bakterierna. Det kan bli på gott eller på ont. Men jag tror inte på att ta bort produkter i onödan ur sin kost. Jag tror att vi behöver en så varierad kost som möjligt för att skapa förutsättningar för alla olika slags goda bakterier i tarmen. En rik bakterieflora ger en god hälsa.

Med det stora utbudet av glutenfria produkter är det idag lätt att äta glutenfritt. Sjukdomen celiaki är inte längre en stor börda att bära. Den har blivit en känd sjukdom, och fler av dem som har sjukdomen blir diagnosticerade. Om man äter glutenfritt idag är man inte längre en udda fågel.

Margareta Elding-Pontén
Doktor i kemi och författare till Glutenfritt – gott och enkelt
Specialist på patent- och vetenskapsinformation 

Följ mig på Facebook

Stort tack, Tina, för att jag fick skriva och dela denna text som ett gästinlägg på din blogg!