Dagarna före påsk fick denna vetenskapliga artikel mycket uppmärksamhet i media över världen. Artikelförfattarna kopplade sjukdomen celiaki till en något ökad risk att dö i förtid – bland annat i hjärt-kärlsjukdomar, luftvägssjukdomar och cancer. Riskökningen är liten, men statistiskt signifikant.
Artikeln skrevs av forskare vid Karolinska Institutet i Sverige och vid Colombia University i USA. De identifierade knappt 50 000 personer, som diagnosticerades med celiaki genom biopsi i Sverige mellan åren 1969 och 2017. Forskarna länkade sedan data från alla Sveriges patologiavdelningar till svenska nationella hälsoregister. Varje person med celiaki-diagnos matchades till 5 kontrollpersoner ur normalbefolkningen med bland annat samma ålder, kön och region. De följdes från dagen då biopsin gjordes till och med den 31 december 2017. Mediantiden för tiden de följdes var 12,5 år. Dödsfall och dödsorsak registrerades.
Bland resultaten noterades följande:
Dödligheten var 21 % högre hos personer med celiaki jämfört med kontrollgruppen. För en sjukdom är detta är en låg siffra, förklarar Jonas F Ludvigsson, överläkare vid barnkliniken på Universitetssjukhuset Örebro och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och medförfattare till studien, i en intervju för Svenska Celiakiförbundet:
– Efter tio år med sjukdomen, hos en person i medelåldern, så lever 90 av 100 personer med celiaki, att jämföra med 91 av 100 personer utan celiaki. Det är således nästan ingen skillnad.
– För många andra sjukdomar kan risken öka med 200–300 procent, säger han i en intervju med TT.
Risken för att dö i förtid är minimal bland personer med celiaki, menar Jonas F Ludvigsson.
Risken var högst under det första året efter diagnos. Då var risken 134 % jämfört med kontrollgruppen. Detta kan ha flera förklaringar, menar Jonas F Ludvigsson i pressmeddelandet från Karolinska Institutet:
– Tunntarmsinflammationen, som är typisk vid celiaki, är oftast som mest aktiv tiden just före och efter diagnos, och eventuell utläkning efter insättning av glutenfri kost kommer senare. Men den ökade dödligheten tidigt efter diagnos kan också bero på att celiakidiagnosen ställts hos personer som varit mycket sjuka i andra sjukdomar.
– Celiaki karakteriseras av inflammation – något som i allmänhet är dåligt för hälsan, säger han vidare.
En viss riskökning kvarstod mer än tio år efter celiakidiagnos. Den hade då sjunkit från 134 till 15 %.
Risken kopplades bland annat till cancer (29 % riskökning), luftvägssjukdomar (21 % riskökning) och hjärt-kärlsjukdomar (8 % riskökning).
Risken var högst bland dem som fått sin diagnos i åldern 18–39 år med en riskökning på 69 %. Forskarna spekulerar i om detta kan bero på att de har sjukdomen under längre tid jämfört med äldre vuxna, som antingen kan ha utvecklat sjukdomen senare i livet eller kan ha haft en mildare variant som inte visade sig förrän senare i livet.
Åldern vid diagnos var:
- <18 år för 39,4 %.
- 18–39 år för 21,9 %.
- 40–59 år för 20,0 %.
- ≤60 år för 18,7 %.
Medelåldern vid diagnos var 32,2 år. Även om jag vet att celiaki kan bryta ut när som helst i livet och att tyvärr en del vuxna går med celiaki länge utan att veta om det, känns detta som en hög siffra. Endast 39 % var yngre än 18 år vid diagnos.
Av diagnoserna ställdes
- 9 % mellan 1969 och 1989 – dvs under studiens första 21 år.
- 27 % mellan 1990 och 1999 – dvs under följande 10 år.
- 40 % mellan 2000 och 2009 – dvs under 10 år. Det är en hög siffra. För mig tyder detta på att allt fler i Sverige får diagnosen celiaki nu jämfört med tidigare. Men om detta har att göra med att sjukdomen faktiskt ökar i Sverige eller om det är på grund av att sjukvård och patienter är mer observanta på sjukdomen celiaki nu, låter jag vara osagt. Det kan mycket väl vara en kombination av de båda.
- 24 % mellan 2010 och 2017 – dvs under studiens sista 8 år. Under dessa år har celiaki och glutenfritt varit så i ropet, att många nog tyvärr själv har testat sig fram till att de inte tål gluten. Många av dem går tyvärr aldrig vidare för en ordentlig utredning för celiaki, så jag misstänker att mörkertalet dessa år är stort.
62,4 % av de diagnosticerade var kvinnor. Det stämmer med tidigare uppgifter om att celiaki är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män. Men om detta delvis är ett resultat av att kvinnor är mer benägna att söka hjälp för vissa typer av besvär, som magbesvär, och därmed i högre utsträckning ger vården chansen att hitta celiakin, låter jag också vara osagt.
Min slutsats är att studien mer än väl visar hur viktigt det är att sjukdomen celiaki hittas. Därmed är det viktigt att personer som tycker sig må bättre på glutenfri kost går till vården innan kosten läggs om, för att ge vården chansen att ställa diagnosen celiaki. Därmed är det också viktigt att vården har kunskap och är observant på de mycket varierande symtom en person med celiaki kan uppvisa, så att de testar för celiaki för att kunna hitta sjukdomen. Studien visar också hur viktigt det är att i tid sätta in en korrekt glutenfri kostbehandling för en person med celiaki.
Publikationen är: “Association Between Celiac Disease and Mortality Risk in a Swedish Population”. Benjamin Lebwohl, Peter H.R. Green, Jonas Söderling, Bjorn Roelstraete, Jonas F Ludvigsson. Journal of the American Medical Association (JAMA), online 7 april 2020, doi: 10.1001/jama.2020.1943.
Se även denna video med Dr. Benjamin Lebwohl, Director of Clinical Research at the Celiac Disease Center at Columbia University, och medförfattare till studien. Den är på engelska och 8 minuter lång.
Margareta Elding-Pontén, 13 april 2020
